Lissabonfördragets innehåll

Mycket av innehållet i Lissabonfördraget liknar det som fanns i det konstitutionella fördraget. Det nya fördraget slopar dock tanken på en enda konstitutionell grundtext för hur EU ska fungera. Istället ändras de nu gällande EU-och EG-fördragen. Samtidigt byter EG-fördraget namn till ”Fördraget om unionens funktionssätt”.

Några av de viktigaste punkterna i Lissabonfördraget:

Beslutsprocessen

• Polisiära och straffrättsliga frågor blir överstatliga: I dessa frågor ska ministerrådet fatta beslut med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet blir medbeslutande. Som en följd av detta förlorar medlemsländerna sitt veto mot nya lagar på området. Medlemsländerna kan dock begära att lagförslag ska godkännas enhälligt av EU:s stats- och regeringschefer om de tycker att det påverkar deras rättssystem för mycket. Det blir också möjligt för vissa medlemsstater att gå vidare och anta åtgärder på området medan andra länder står utanför.
• Nya beslutsregler i ministerrådet 2014: För att det ska bli lättare att fatta beslut med ett allt större antal medlemsländer införs nya beslutsregler. Det innebär att rådet från och med 2014 ska fatta beslut genom dubbel majoritet. Grundregeln är att minst 55 procent av länderna, vilka representerar minst 65 procent av EU:s befolkning, krävs för att fatta beslut. Fram till 2017 kan dock ett medlemsland kräva att rådet fattar beslut enligt de nuvarande reglerna om kvalificerad majoritet.
• Utrikespolitiken: EU:s utrikespolitik fortsätter att vara mellanstatlig. Alla länder måste rösta ja för att EU ska kunna besluta om utrikespolitiska åtgärder.
• EU blir juridisk person: Begreppet EG försvinner i och med att EU:s pelarstruktur försvinner. Det innebär bland annat att EG-domstolen kommer att byta namn till Europeiska unionens domstol.

EU:s institutioner

• Fast ordförande i Europeiska rådet: Mötena mellan EU:s stats- och regeringschefer kommer att ledas av en fast ordförande. Han eller hon väljs för en period om två och ett halvt år och kan väljas om en gång.
• EU:s representant i utrikesfrågor:  Den Höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken ska leda EU:s arbete inom dessa områden. Den kommer också att vara ordförande i ministerrådet för yttre förbindelser samt vice ordförande i kommissionen.
• En kommissionär från varje land: Lissabonfördraget säger egentligen att det ska vara färre kommissionärer från och med den 1 november 2014. Antalet kommissionärer skulle då motsvara 2/3 av antalet medlemsländer, inklusive ordföranden och den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken. Men på toppmötet i december 2008 beslutade EU:s stats- och regeringschefer att man vid ett senare tillfälle kommer att fatta ett beslut om att kommissionen även fortsättningsvis ska bestå av en ledamot från varje EU-land, om Lissabonfördraget träder i kraft.
• 751 platser i Europaparlamentet: Europaparlamentet ska ha 751 ledamöter inklusive talmannen. Sverige får 20 platser. Inget land får ha färre än 6 platser eller fler än 96 platser. I och med att Lissabonfördraget träder i kraft efter att valet till Europaparlamentet har hållits kommer Tyskland få ha kvar sina 99 ledamöter mandatperioden ut. Det innbär alltså att Europaparlamentet får 754 ledamöter fram till 2014.

Medlemsländerna

• De nationella parlamenten får inflytande: De nationella parlamenten får åtta veckor på sig att pröva subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen)i förslag till EU-lagstiftning. De nationella parlamenten har två röster var.
  Om en tredjedel av parlamentens röster står bakom att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen ska det omprövas. Om förslaget handlar om straffrättsliga eller polisiära frågor räcker en fjärdedel. Efter omprövningen kan förslaget vara oförändrat, ha ändrats eller dragits tillbaka. 
  Om lagförslaget ska behandlas av Europaparlamentet och ministerrådet inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska det omprövas om en majoritet av parlamentens röster står bakom att det strider mot subsidiaritetsprincipen. Om kommissionen står fast vid förslaget kan det ändå underkännas. Antingen genom att 55 procent av ministerrådets medlemmar eller en majoritet i Europaparlamentet anser att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen.
• Solidaritetsklausulen: En ny del i fördraget som innebär att medlemsländerna ska hjälpa varandra om det inträffar en terroristattack, naturkatastrof eller "en katastrof som orsakas av människor" inom EU.
• Utvidgning: De så kallade köpenhamnskriterierna, det vill säga villkoren för att ett land ska få bli medlem i EU, skrivs inte in i den nya fördragstexten. Istället skrivs en formuleringen in om att de villkor för medlemskap som EU enats om ska beaktas.

Medborgarna

• Stadgan om grundläggande rättigheter: Stadgan blir juridiskt bindande men blir inte en del av fördragstexten. Istället görs en referens. Storbritannien och Polen får ett undantag i form av ett protokoll som säger att stadgan inte ska påverka brittisk eller polsk lag eller lagtolkning. Även Tjeckien kommer att få ett undantag från stadgan.
• Medborgarinitiativ: Minst en miljon EU-medborgare kan gå samman och uppmana kommissionen att lägga fram ett lagförslag. Kommissionen är dock inte tvungen att lägga fram ett förslag efter en sådan uppmaning.