EU:s bistånd kompletterar medlemsländernas bistånd
Bistånd innebär att resurser förs över till fattiga länder på förmånliga villkor.
När EG bildades 1958 fanns bistånd med som ett inslag i EG:s avtal med medlemsländernas före detta kolonier. Det var dock först 1993 som bistånds- och utvecklingspolitik skrevs in i EU:s fördrag. EU:s utvecklingsbistånd når över 100 länder och täcker in ett stort antal samarbetsområden.
EU:s biståndspolitik ska vara ett komplement till medlemsländernas nationella utvecklingsbistånd. Räknar man samman EU:s bistånd och biståndet från medlemsländerna är EU världens största biståndsgivare. Under 2008 stod EU och dess medlemsländer för cirka 60 % av världens totala offentliga bistånd. Det externa bistånd som förmedlades av Europeiska kommissionen under 2008 uppgick till cirka 12 miljarder euro.
EU bedriver även humanitärt bistånd. Denna typ av bistånd brukar skiljas från utvecklingsbistånd eftersom syftet endast är tillfällig nödhjälp vid till exempel svält- och naturkatastrofer. En mindre del av EU:s bistånd är så kallat makroekonomiskt bistånd som används till ekonomisk stabilisering i mottagarlandet och för att pådriva strukturella reformer.
Fattigdomsbekämpning är det prioriterade målet
Enligt EUF-fördraget är EU:s prioriterade mål för utvecklingspolitiken minskning och på sikt utrotning av fattigdom i världen. Fattigdomsbekämpningen ska ske inom ramen för hållbar utveckling. Med hållbar utveckling menas att biståndsinsatser ska ta hänsyn till gott styre, mänskliga rättigheter, politiska och ekonomiska aspekter samt miljöaspekter. Det slog ministerrådet, parlamentet och kommissionen fast i december 2005 i en gemensam förklaring om EU:s framtida utvecklingspolitik. Den gemensamma förklaringen är i dagsläget EU:s viktigaste övergripande policydokument om målen för biståndet och hur biståndet ska förverkligas.
Finansiering och genomförande av EU.s bistånd
För att samordna EU:s olika biståndsprogram har en särskild avdelning inrättats inom kommissionen. Avdelningen kallas Byrån för samarbete, EuropeAid och ansvarar för genomförandet av de flesta av EU:s biståndsprogram. Den politiska styrningen av biståndsprogrammen sker fortfarande från andra avdelningar, till exempel generaldirektoratet för utvecklingspolitik eller generaldirektoratet för yttre förbindelser.
Biståndspolitiken finansieras i huvudsak dels via EU:s reguljära budget, dels genom bidrag från medlemsländerna till Europeiska utvecklingsfonden.
En stor del av EU:s bistånd är riktat till olika geografiska områden. Dessa områden är AVS-länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, länder i Asien, Mellanöstern och Latinamerika samt EU:s grannländer i Medelhavsområdet och i Östra Europa.
Utöver de geografiska biståndsprogrammen har EU även tematiska biståndsprogram. De är upprättade för en viss typ av ändamål oavsett var i världen mottagarlandet ligger. Det finns bland annat biståndsprogram för stöd vid kriser och instabilitet samt för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.
Sverige och EU:s biståndspolitik
Sverige bidrar till EU:s bistånd på olika sätt. Det sker dels genom Sveriges medlemsavgift till EU, dels genom bidrag till Europeiska utvecklingsfonden som ligger utanför EU:s ordinarie budget. Sverige kanaliserade cirka 2,4 miljarder kronor genom EU:s gemensamma bistånd under 2008. Det motsvarade cirka 7 procent av det totala svenska biståndet under samma år.
Tillsammans med övriga medlemsländer kan Sverige påverka hur EU:s bistånd ska se ut och användas. Medlemsländerna gör detta tillsammans med kommissionen som ansvarar för genomförandet av det gemensamma biståndet. Det innebär till exempel att Sverige är med och beslutar om EU:s biståndspolicy. Svenska representanter finns också med i de genomförandekommittéer och expertgrupper som hjälper till med förberedelser och genomförande av biståndet.