EU:s grannskapspolitik
Grannskapspolitiken är ett omfattande samarbete som syftar till att integrera EU:s grannar i öster och söder både politiskt, ekonomiskt och kulturellt för att undvika nya skiljelinjer i Europa, som till exempel under det kalla kriget. Grannskapspolitiken riktar sig till de länder som gränsar till EU men i dagsläget inte är aktuella för medlemskap. På sikt syftar grannskapspolitiken bland annat till att partnerländerna ska ingå i EU:s inre marknad.
Grannskaps- och partnerskapsstöd för Medelhavsländerna och Östra Europa
EU:s instrument för att finansiera samarbete med staterna i Medelhavsområdet och Östeuropa kallas Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI).
Målen med stödet via detta instrument är bland annat att främja en ekonomisk integration mellan EU och de länder som omfattas och att ta vara på de möjligheter som följer av den geografiska närheten till EU. Stödet går till exempelvis hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning, gränsöverskridande samarbete, stärkta mänskliga rättigheter och demokratisering.
Grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för 2007-2013 ger ekonomiskt stöd om sammanlagt cirka 11,1 miljarder euro.
Stödet gäller följande 17 länder: Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Moldavien, Marocko, den palestinska myndigheten, Ryssland, Syrien, Tunisien, Ukraina och Vitryssland.
Samarbete kring Medelhavet
År 1995 tog rådets spanska ordförandeskap initiativ till en konferens i Barcelona mellan EU:s då femton medlemsländer och tolv icke-medlemsländer kring Medelhavet: Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, den palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien och Turkiet.
Konferensen syftade till att fördjupa samarbetet mellan länderna och att inrätta ett Europa-Medelhavspartnerskap med regelbundet återkommande möten mellan de numera 35 länderna. I deklarationen från Barcelona fastslog parterna att partnerskapet ska ha tre dimensioner:
- politiskt och säkerhetsmässigt partnerskap
- ekonomiskt och finansiellt partnerskap
- partnerskap i sociala, kulturella och mänskliga frågor.
Det politiska och säkerhetsmässiga partnerskapet syftar till att upprätta ett gemensamt område av fred och säkerhet mellan EU och partnerländerna. Det ska baseras på grundläggande principer som respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Cypern och Malta har sedan konferensen inträtt som fullvärdiga medlemmar i EU. Turkiet har status som kandidatland.
I juli 2008 lanserades ett nytt initiativ inom Barcelonaprocessen, nämligen skapadet av en Union för Medelhavet. Det nya initiativet, som framför allt Frankrike låg bakom, syftar till att stärka och vitalisera samarbetet.
Gemensamt frihandelsområde runt Medelhavet år 2010
I det ekonomiska och finansiella partnerskapet ska länderna också skapa ett område av gemensamt välstånd genom att fram till år 2010 successivt upprätta ett frihandelsområde både mellan EU och partnerländerna, och mellan partnerländerna själva. EU ska bidra med finansiellt stöd för partnerländernas ekonomiska reformer. Under det spanska ordförandeskapet våren 2002 antog ministerrådet en handlingsplan för att förstärka den politiska dialogen i bland annat försvarsfrågor, mänskliga rättigheter och kampen mot terrorism. Efter förslag från Europaparlamentet beslutade ministrarna också att inrätta en gemensam parlamentarisk församling.
Anna Lindhs stiftelse för kulturell dialog
År 2004 skapades Anna Lindhs stiftelse för kulturell dialog mellan länderna i Europa-Medelhavspartnerskapet. Stiftelsen syfte är att:
- främja områden av kulturell konvergens mellan länder och människor i Medelhavsregionen
- främja en nära och regelbunden dialog mellan grupper i samhället som inte vanligtvis deltar i det kulturella utbytet
- vara en katalysator för utbyten, samarbeten och mobilitet mellan människor, särskilt ungdomar
Sverige och Egypten är värdar för stiftelsen. Arbetet bedrivs framför allt via ett nätverk av nationella kontaktpunkter i varje deltagande land och via ett sekretariat som är inhyst dels i biblioteket i Alexandria, Egypten, dels i Svenska institutet i Alexandria. Stiftelsen finansieras via bidrag både från EU:s budget och från medlemsländerna själva. I Sverige har Statens museer för världskultur utsetts till nationell kontaktpunkt för Anna Lindh-stiftelsen.
Stöd för utvecklingssamarbete i Centralasien
Från och med 2007 finns ett nytt övergripande stödinstrument för EU:s utvecklingssamarbete, DCI (Development Cooperation Instrument). Det ersätter och sammanfogar flera av de tidigare programmen som gällt för framför allt Asien och Latinamerika. Länderna i Centralasien, som tidigare fick del av EU:s stöd från programmet Tacis, får del av det nya stödet. Det övergripande syftet med det nya stödet är att bidra till att uppfylla utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration samt att minska fattigdomen.
De länder i Centralasien som får stöd via instrumentet för utvecklingssamarbete är Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan
Särskilt partnerskap med Ryssland
Vid ett toppmöte i S:t Petersburg i maj 2003 ingick EU och Ryssland ett särskilt partnerskap. Partnerskapet etablerar fyra gemensamma områden - ett gemensamt ekonomiskt område med särskild betoning på miljö och energi, ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samordning av yttre säkerhet samt ett område för forskning och utbildning, där även kultur ingår. Dialogen mellan EU och Ryssland beträffande energi är ett centralt inslag i förbindelserna. Det fördjupade partnerskapet bygger vidare på det partnerskaps- och samarbetsavtal som EU och Ryssland ingick 1997.
Ryssland får under perioden 2007-2013 stöd ur grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för att förverkliga det särskilda partnerskapet med EU.
Restriktioner mot Libyen och Vitryssland
Både i det nuvarande samarbetet med EU:s östra och södra grannländer och i grannskapspolitiken kräver EU att partnerländerna uppfyller krav om demokrati och mänskliga rättigheter för att kunna delta i samarbetet. Så till exempel var Libyen utestängt från Barcelonaprocessen så länge som FN:s sanktioner mot landet kvarstod. Efter att FN:s säkerhetsråd lyft sanktionerna mot Libyen bjöds landet in till en konferens i Stuttgart 1999 och gavs observatörsstatus i en del av Barcelonaprocessens möten. Enligt slutsatserna från konferensen i Stuttgart är Libyen välkommen som fullvärdig medlem i Barcelonaprocessen om landet accepterar det gemensamma regelverket.
För att utöva påtryckning på diktaturen i Vitryssland har EU bland annat infört visumrestriktioner för medlemmar av regimen, samtidigt som EU stödjer det civila samhället och demokratiseringsprocessen i landet. I planeringen av den nya grannskapspolitiken har EU vid Europeiska rådet i juni 2005 uttalat att man är beredd att utöka samarbetet med Vitryssland om landet genomför nödvändiga reformer för demokrati och mänskliga rättigheter.