Fri rörlighet

Fysiska, tekniska och skattemässiga hinder ska avskaffas

För att uppnå målet om en inre marknad har EU arbetat för att ta bort hinder mot den fria rörligheten. Det handlar om fysiska, tekniska och skattemässiga hinder.

Fysiska hinder

Fysiska hinder är de som finns vid gränserna. Det handlar till exempel om tull- och passkontroller. Istället för kontroller vid gränserna mellan medlemsländerna ska kontrollen ske inne i länderna. Skärpta kontroller vid gränserna till länder utanför EU, ökat samarbete mellan medlemsländernas myndigheter och EU-gemensamma regler för grundläggande hälso- och säkerhetskrav är andra åtgärder som syftar till att ersätta gränskontrollerna.

Tekniska hinder

Tekniska hinder är de olika nationella krav som reglerar hur en produkt ska vara utformad för att få säljas. Det kan till exempel röra sig om krav på märkning eller att den ska uppfylla vissa säkerhetsstandarder. Inom EU har en mängd nationella produktregler ersatts av gemensamma för att underlätta för handeln på den inre marknaden. 

På områden som saknar gemensamma regler gäller att en vara som är lagligt tillverkad i ett land även får säljas i andra.

Skattemässiga hinder

De skattemässiga hindren för handeln mellan medlemsländerna handlar främst om indirekt beskattning såsom punktskatter och moms. EU vill ha gemensamma regler på skatteområdet i de fall det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera.

Kommerskollegium övervakar inre marknaden

I Sverige är det Kommerskollegium som har fått regeringens uppdrag att samordna och övervaka hur den inre marknaden genomförs i Sverige.

Kommerskollegium är även svensk kontakpunkt i nätverket Solvit. Nätverket har inrättats för att hjälpa företag och privatpersoner att lösa problem då reglerna för den inre marknaden inte följs.

1985 presenterades förslag till konkreta åtgärder för den inre marknaden

Kommissionen presenterade 1985 en så kallad vitbok med cirka 300 förslag till konkreta åtgärder för att fullborda den inre marknaden. Vitboken betonar tre utgångspunkter:

• att slå samman medlemsländernas nationella marknader till en enda marknad
• att säkerställa att denna enda marknad blir expanderande och dynamisk
• att se till att marknaden är flexibel så att resurser kanaliseras till de områden där de utnyttjas bäst.

Den 1 januari 1993 trädde den inre marknaden i kraft. Då avskaffades bland annat gränskontroller för varutransporter mellan medlemsländerna. Att förbättra den inre marknaden och se till att reglerna följs är dock ett fortlöpande arbete som pågår sedan dess.