Som EU-medborgare har du rätt att resa till och vistas i ett annat medlemsland i tre månader. Du måste då ha en giltig ID-handling, till exempel ett pass. Du får stanna längre tid än tre månader i ett annat EU-land i vissa fall:
- Du är där för att arbeta eller driva eget företag.
- Du är där för att studera.
- Du är där för att leva som pensionär.
Du har också rätt att stanna längre än tre månader om du är självförsörjande på annat sätt.
Om man ska vistas längre tid än tre månader kan värdlandet kräva att man registrerar sig hos landets myndigheter. Värdlandet kan kräva att EU-medborgaren visar upp ett anställningsintyg, ett bevis på att man driver eget företag eller ett intyg som stärker att man har tillräckliga medel för sin försörjning. Den som är student behöver bara avge en förklaring att han eller hon har tillräckliga medel.
Värdlandet får inte fastställa ett fast belopp på vad som ska vara tillräckliga medel, utan myndigheterna måste ta hänsyn till personliga omständigheter. Värdlandet får aldrig ställa krav på att EU-medborgarens medel ska överstiga den nivå landet har för att bevilja socialhjälp eller i annat fall nivån på minimipensionen i värdlandet.
EU-medborgaren som flyttar ska också ha en heltäckande sjukförsäkring som gäller i värdlandet.
Den fria rörligheten för personer omfattar även rätten att ta med sig sin familj vid flytt till ett annat medlemsland oavsett om de är EU-medborgare eller inte.
Inget arbetstillstånd behövs
EU-regelverket innebär också att EU-medborgare generellt inte behöver arbetstillstånd för att arbeta i andra EU-länder. Under en övergångsperiod gäller dock speciella regler för de länder som blev medlemmar i EU 2004 och 2007. Länderna är Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Med undantag för Cypern och Malta omfattas de nya medlemsländerna av vissa undantagsbestämmelser när det gäller fri rörlighet för personer. Arbetstagare från flera av dessa länder kan därför behöva arbetstillstånd för att få arbeta i vissa av de andra EU-länderna.
Samordning av socialförsäkringsförmåner inom EU
För att den fria rörligheten ska fungera i praktiken har EU-länderna upprättat ett system för samordning av socialförsäkringsförmåner inom EU. Exempel på sådana socialförsäkringsförmåner är pension och föräldraledighet. Detta innebär inte att medlemsländernas försäkringssystem ser likadana ut. Däremot syftar samordningen till att förhindra att en medborgare kommer i kläm vid flytt mellan medlemsländerna och förlorar sina socialförsäkringsförmåner. Samordningsreglerna innebär till exempel att en person, som flyttar till ett annat EU-land för att arbeta, i princip ska omfattas av värdlandets socialförsäkringssystem från första arbetsdagen.
Schengensamarbetet kompletterar den fria rörligheten
Schengensamarbetet har inrättats för att skynda på samarbetet kring fri rörlighet för personer. Samarbetet innebär att personkontrollerna vid gränserna mellan länderna som deltar har tagits bort och att människor därför kan röra sig fritt inom det som kallas Schengenområdet. Använd länken högst upp till höger på denna sida om du vill läsa mer i den särskilda texten om Schengen.
EES-avtalet gör att EES-medborgare tar del av reglerna
Medborgare på Island, i Liechtenstein och i Norge tar genom EES-avtalet del av reglerna om fri rörlighet för personer. Det gör även schweiziska medborgare, genom ett särskilt avtal. Samma rättigheter gäller för EU-medborgare som beger sig till dessa länder.