Fri rörlighet för tjänster

Den inre marknaden ska vara öppen för tjänsteföretag

Ett företag i EU som tillhandahåller tjänster i ett medlemsland kan erbjuda tjänster även i andra medlemsländer. Företagets anställda ska också fritt kunna resa in och tillfälligt vistas i andra medlemsländer för att utföra en tjänst som företaget tillhandahåller på den inre marknaden.

När företaget använder sina egna anställda för att utföra tjänsten har EU slagit fast att väsentliga arbetsvillkor i värdlandet ska gälla för den så kallade utstationerade arbetskraften. Avsikten är att konkurrensen inte ska leda till lägre löner och försämrat arbetsskydd. När det gäller frågor om tillstånd och kontroll av tjänsteföretaget ska medlemsländerna dock ömsesidigt erkänna intyg och liknande från myndigheterna i företagets hemland.

Det fria tjänsteutbytet innebär också att EU-medborgare fritt ska kunna ta del av tjänsteutbudet i andra medlemsländer. En person ska kunna resa in och uppehålla sig i ett medlemsland för att ta emot tjänster, till exempel sjukvård och turisttjänster.

Fri rörlighet för tjänster nära knuten till etableringsrätt

Den fria rörligheten för tjänster är nära knuten till etableringsrätten inom EU. Etableringsrätten innebär att EU-medborgare och företag i EU får starta och bedriva näringsverksamhet i ett annat EU-land på samma villkor som inhemska näringsidkare.

Skillnaden mellan tillhandahållandet av tjänster och etablering ligger främst i om verksamheten är tillfällig eller permanent.

Vid sidan av personer omfattar etableringsrätten enbart vinstdrivande bolag som bildats enligt ett medlemslands lagstiftning och som har sitt säte, huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom EU.

Undantag för offentlig maktutövning och allmän ordning

Det finns vissa undantag som tillåter medlemländerna att begränsa tjänstehandeln. Det gäller till exempel i fråga om myndighetsutövning. Medlemsländerna kan också begränsa den fria rörligheten med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Begränsningen får dock inte leda till att man missgynnar andra länders företag i förhållande till sina egna.

Erkännande av utbildning en förutsättning för fri rörlighet

Medlemsländerna ställer delvis olika krav för att tillåta att någon ska få utföra vissa yrken. Det gäller till exempel läkare och jurister. För att undvika att medlemsländernas krav hindrar etablering och tjänstehandel ska medlemsländerna erkänna varandras utbildningar. EU har regler för hur länderna får kontrollera att en person som vill erbjuda och utföra en tjänst har kunskaper som motsvarar de krav som landet ställer på yrkesutövningen.