Livsmedel

Livsmedelssäkerhet och konsumentintresse

Efter galna kosjukan och andra kriser som påverkat förtroendet för livsmedelsproduktionen har fokus inom EU:s livsmedelspolitik förskjutits. Livsmedelssäkerhet och möjligheten för konsumenterna att välja vad de vill äta betonas nu i högre grad än tidigare. Bakom förskjutningen ligger även den tekniska utvecklingen inom livsmedelsindustrin, till exempel användning av genteknik. Det allmänna syftet att uppnå fri rörlighet för livsmedel på EU:s inre marknad kvarstår.

Lagstiftningen på livsmedelsområdet inom EU är omfattande. Den berör hela produktionskedjan – från framställning av foder för livsmedelsproducerande djur till märkning av livsmedel i handeln. Med livsmedel avses i stort sett allt vi äter, till exempel även kosttillskott. För läkemedel gäller dock särskilda regler.

Allmän livsmedelslagstiftning och en myndighet för livsmedelssäkerhet

År 2002 beslutade EU om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftningen. Samtidigt inrättade EU också en myndighet för livsmedelssäkerhet. Myndigheten ska bistå EU:s institutioner och medlemsländer med vetenskaplig rådgivning.

EU:s livsmedelslagstiftning syftar dels till att skydda liv, hälsa och konsumenternas intressen, dels till att uppnå fri rörlighet för varor på den inre marknaden. Lagstiftningen ska bygga på riskanalys utifrån vetenskapligt underlag. Grundkravet är att bara säkra livsmedel får säljas.

EU har ett varningssystem för att meddela upptäckter av farliga livsmedel och farligt foder. Varningssystemet, Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF), knyter samman medlemsländernas livsmedelsmyndigheter med EU-kommissionen och EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet. Ett medlemsland kan tillfälligt stoppa livsmedel som det bedömer är farligt. Om risken inte är klart belagd, kan medlemsländerna åberopa den så kallade försiktighetsprincipen för att vidta skyddsåtgärder.

Medlemsländerna övervakar

I första hand är det de företag som hanterar livsmedel och som står för foder- och djurproduktion som har ansvaret för att uppfylla EU:s krav på säkra livsmedel. Medlemsländerna ansvarar i sin tur för att övervaka att livsmedels- och foderföretagen lever upp till detta ansvar.

Kommissionen har en särskild enhet som granskar hur medlemsländernas myndigheter kontrollerar tillämpningen av reglerna. Enheten heter Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, men ofta använder man den engelska förkortningen FVO som står för Food and Veterinary Office.

Krav på tillsatser i livsmedel

Som komplement till de allmänna livsmedelskraven och hygienreglerna har EU ställt upp vissa krav på vad som får tillsättas livsmedel. Det kan till exempel röra  sig om substanser för att höja smaken, reglera konsistensen eller förlänga hållbarheten. Att tillsatser har använts framgår av de "E-nummer" som finns på märkningen av livsmedlet.