Livsmedelsstandarder

Gemensamma livsmedelsstandarder ska underlätta handeln

På EU:s inre marknad finns det bestämmelser om vad som får säljas under vissa produktbenämningar som till exempel choklad, sylt, marmelad, juice och honung.

Om EU-länderna har mycket olika uppfattningar om vad en produkttyp ska innehålla och därför inte vill acceptera de varor som produceras i andra länder, hindras den fria rörligheten för varor. För att undvika detta har EU gemensamma regler för vad som menas med vissa produktbeteckningar. Reglerna kompletterar de generella krav som ställs på märkning av livsmedel.

Det är inte bara handeln mellan EU:s medlemsländer som påverkas av livsmedelsstandarder. Det gäller även världshandeln. Samarbete om livsmedelsstandarder pågår därför även inom FN:s så kallade Codex Alimentarius, där EU deltar. Samtidigt har EU allt mer övergått från att anta detaljregler för enskilda produkttyper till att utforma övergripande regler för alla livsmedel.

Sverige har upphävt nationella livsmedelsstandarder

Sverige behöll efter EU-inträdet nationella standarder för flera produkter som inte reglerats på EU-nivå. Det gällde bland annat standarder för skinka, köttbullar, hamburgare, leverpastej och mandelmassa.

En nationell standard kan enligt EU:s regler inte åberopas för att stoppa import från andra EU-länder av avvikande produkter med samma beteckning. Livsmedelsverket har därför bedömt att nationella livsmedelsstandarder inom EU saknar betydelse för konsumenterna och verket upphävde Sveriges sista standarder i januari 2003. I juli 2005 infördes dock en ny nationell standard för cider.