Livsmedelsmärkningen får inte vilseleda
Huvudregeln för livsmedelsmärkningen i EU är att den inte får vilseleda konsumenterna. Det gäller särskilt i fråga om livsmedlets utmärkande drag såsom sammansättning, kvantitet och hållbarhet. Märkningen får inte ange att ett livsmedel har verkningar eller egenskaper som det inte har eller som även andra liknande livsmedel har.
Regler om vilka uppgifter som ska finnas på livsmedelsförpackningar som säljs inom EU och hur uppgifterna ska presenteras finns huvudsakligen i det så kallade märkningsdirektivet. Direktivet reglerar även i viss mån reklam för livsmedel.
Innehållsförteckning och bäst-före-datum är obligatoriska
Enligt märkningsdirektivet ska flera uppgifter finnas på livsmedelsförpackningar. Bland annat är det obligatoriskt att ange:
- varans namn
- ingrediensförteckning med alla ingredienser i fallande storleksordning
- nettoinnehåll
- bäst-före-datum, respektive sista förbrukningsdag för känsliga livsmedel
- namn och adress för tillverkaren av livsmedlet eller den som förpackar eller säljer det
- alkoholhalt för drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol.
Medlemsländerna bestämmer språk för märkningen
Varje medlemsland avgör på vilket eller vilka språk livsmedelsmärkningen ska finnas inom det egna landet. EU-reglerna kräver enbart att märkningen ska vara lätt att förstå för konsumenten. I Sverige ska märkningen vara på svenska eller på ett annat språk om stavningen endast obetydligt skiljer sig från svenska.
Minimiregler för prismärkning och frivilliga regler om näringsvärdesdeklaration
Utöver märkningsdirektivet finns kompletterande EU-regler för märkning av pris och för näringsvärdesdeklaration av vissa typer av livsmedel.
EU:s minimikrav på prismärkningen säger att försäljningspris och jämförpris alltid ska anges för en vara. Försäljningspris är det slutliga priset, inklusive skatter. Jämförpris är det slutliga priset angett per enhet, till exempel per kilo eller liter. Prisuppgifterna ska vara entydiga, lätta att känna igen och tydligt läsbara.
Att ange näringsvärdet på livsmedel är frivilligt inom EU. Men medlemsländerna får inte ställa mer långtgående krav än vad EU slagit fast. Näringsvärdesdeklaration är dock obligatoriskt om ett livsmedel saluförs med näringspåståenden, hälsopåståenden och för livsmedel med tillsatts av vitaminer och mineralämnen.
EU har även kompletterande regler för märkning av dietkost, kosttillskott, så kallade nya livsmedel och livsmedel som innehåller eller är framställda av genmodifierade organismer. Särskilda märkningsregler finns också för flera livsmedelskategorier såsom nötkött, ägg och fisk.
Förslag på nya märkningskrav
Kommissionen presenterade i januari 2008 ett förslag till ny förordning som skulle slå samman märkningsdirektivet och direktivet om näringsvärdesdeklaration. Förslaget innebär bland annat att alla färdigförpackade varor ska ha näringsdeklaration på paketets framsida. Där ska också framgå hur stor andel av det rekommenderade intaget av vissa ämnen som produkten innehåller (energi, fett, mättat fett, kolhydrater och salt).