Miljö

Mål och principer för miljöpolitiken

Miljöpolitiken har kommit mer i fokus för EU. EU ska arbeta för en hög nivå av miljöskydd och för att förbättra miljöns kvalité. De beslut som tas på EU-nivå måste ta hänsyn till miljön. EU:s miljöpolitik har fyra mål, som ska hjälpa till att:

• bevara, skydda och förbättra miljön
• skydda människors hälsa
• naturresurserna utnyttjas varsamt och rationellt
• främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.

Miljöpolitiken bygger på försiktighetsprincipen och förorenaren betalar-principen. Försiktighetsprincipen innebär att myndigheterna kan sätta in åtgärder för en verksamhet om det finns skäl att misstänka att den kan skada miljö eller hälsa, även om det saknas vetenskapliga bevis. Förorenaren betalar-principen, eller Polluters Pay Principle (PPP) som den kallas internationellt, innebär att den som orsakat en miljöskada ska betala kostnaden för att reparera den

EU ska också arbeta för att förhindra att miljöskador uppstår, i stället för att bara återställa miljön efter att de uppstått. Föroreningar ska motverkas där de uppstår, helst så snabbt att de inte hinner sprida sig.

EU prioriterar klimatförändringar och biologisk mångfald

EU har beslutat vilka prioriteringar som ska gälla för miljöpolitiken fram till år 2012. Det går att läsa om detta i EU:s miljöhandlingsprogram. Det nuvarande sjätte miljöhandlingsprogrammet anger fyra särskilt prioriterade områden:

• klimatförändringar
• natur och biologisk mångfald
• miljö och hälsa samt livskvalitet
• naturresurser och avfall  

Minimiregler och harmoniserad lagstiftning

Det finns två typer av miljölagstiftning inom EU: miljöskyddsregler och marknadsrelaterade miljöregler.

De marknadsrelaterade miljöreglerna ska underlätta rörligheten på den inre marknaden. Reglerna är helt lika i samtliga medlemsländer, det är med andra ord harmoniserade. De harmoniserande reglerna ska utgå från en hög miljöskyddsnivå.

Miljöskyddsreglerna är däremot minimiregler och sätter därför en lägsta standard för medlemsländerna. Medlemsländerna har alltså rätt att anta strängare miljöskyddskrav, men det är inte tillåtet för medlemsländerna att ha mindre stränga miljöskyddskrav.