EU har rätt att besluta om regler i polisiära och straffrättsliga frågor
I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 delar EU och medlemsländerna rätt att besluta om regler inom det straffrättsliga och polisiära området. Före Lissabonfördraget började gälla var området mellanstatligt, vilket betyder att alla länder måste vara överens om nya beslut.
EU:s straffrättsliga och polisiära samarbete gäller gränsöverskridande och allvarlig brottslighet. EU har ingen rätt att besluta hur ett land ska organisera eller genomföra lag, ordning och den inre säkerheten. Varje land ansvarar för att upprätthålla lag och ordning och säkerheten inom det egna landet. Sverige beslutar självt hur polis, domstolar och övriga brottsbekämpande myndigheter ska arbeta.
Kommissionen och medlemsländer föreslår, nationella parlament övervakar
Inom det polisiära och straffrättsliga området beslutar ministerrådet i regel med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet är medbeslutande. Medlemsländerna har inget veto mot nya lagar på området. Medlemsländerna kan dock begära att lagförslag ska godkännas enhälligt av Europeiska rådet, som består av EU:s stats- och regeringschefer, om de tycker att det påverkar deras rättssystem för mycket. Det blir också möjligt för vissa medlemsländer att gå vidare och besluta om åtgärder på området medan andra länder står utanför.
Det är Europeiska rådet som beslutar om strategiska riktlinjer för lagstiftning och samarbeten som EU ska genomföra. De strategiska riktlinjerna kan jämföras med de handlingsprogram som EU arbetade utifrån när samarbetet var mellanstatligt.
Initiativrätten inom det straffrättsliga och polisiära området skiljer sig från övriga områden där EU har beslutanderätt. Kommissionen har inte ensam rätt att lägga förslag på lagstiftning inom detta område. Även medlemsländerna kan föreslå nya EU-regler om initiativet stöds av minst en fjärdedel av länderna.
När EU beslutar i straffrättsliga och polisiära frågor ska ländernas olika rättssystem och rättsliga traditioner respekteras. Förutom att länderna i ministerrådet kan begära att Europeiska rådet ska besluta om ett förslag, är det även möjligt för de nationella parlamenten att tillfälligt stoppa förslag. Det sker vid en så kallad subsidiaritetskontroll. Om en fjärdedel av de nationella parlamenten anser att ett förslag strider mot subsidiaritetsprincipen ska det omprövas.
Straffrättsliga frågor där EU kan besluta
EU:s straffrättsliga samarbete bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Enligt Fördraget om EU:s funktionssätt, EUF-fördraget, kan medlemsländerna besluta om åtgärder för att:
• fastställa regler och förfaranden för att säkerställa att alla former av domar och rättsliga avgöranden erkänns i hela unionen
• förebygga och lösa behörighetskonflikter mellan medlemsländerna
• stödja utbildningen av domare och övrig personal inom rättsväsendet
• underlätta samarbetet mellan rättsliga eller likvärdiga myndigheter i medlemsländerna inom ramen för lagföring och verkställighet av beslut.
Medlemsländernas regler om straffrätt och straffprocess ska bli mer jämförbara. EU kan därför under vissa förutsättningar besluta om minimiregler om:
• ömsesidig tillåtlighet av bevis mellan medlemsländerna
• personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet
• brottsoffers rättigheter
• andra specifika delar av det straffrättsliga förfarandet som rådet i förväg har beslutat om.
EU kan även besluta om minimiregler om villkor för när en lag ska användas (brottsrekvisit) och påföljder inom områden som terrorism, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, olaglig narkotikahandel, olaglig handel med vapen, penningtvätt, korruption, förfalskning av betalningsmedel, IT-brottslighet och organiserad brottslighet.
Polisiära frågor där EU kan besluta
EU ska enligt EUF-fördraget utveckla ett polissamarbete mellan alla brottsförebyggande och brottbekämpande myndigheter. Inom det polisiära samarbetet kan medlemsländerna besluta om:
• insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av relevant information
• stöd till utbildning av personal samt samarbete om personalutbyte, utrustning och kriminalteknisk forskning
• gemensam utredningsteknik i samband med upptäckt av allvarliga former av organiserad brottslighet.
EU-domstolen har viss rätt att tolka
EU-rättens övergripande principer gäller inom det straffrättsliga och polisiära området i och med Lissabonfördragets ikraftträdande. Det innebär bland annat att EU-domstolen har rätt att tolka EU:s regler inom området. Domstolen får däremot inte pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i ett medlemsland. Domstolen får heller inte pröva giltigheten eller proportionaliteten i medlemsländernas sätt att garantera lag, ordning och den inre säkerheten.
Övergångsbestämmelser om regler antagna före Lissabonfördraget
Det finns övergångsbestämmelser till Lissabonfördraget om de regler som antagits före fördragets ikraftträdande.
För det första säger övergångsbestämmelserna att alla rättsakter och konventioner som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande gäller så länge de inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras. Inom det straffrättsliga området innebär det att typer av rättsakter som inte längre kan beslutas om fortsätter att gälla tills de upphör eller ändras. Ett exempel på en sådan typ av rättsakt är så kallade rambeslut, vilka påminner om direktiv men inte är direkt tillämpliga i medlemsländerna.
För det andra innebär bestämmelserna en begränsning av kommissionens och EU-domstolens befogenheter för unionsakter inom det straffrättsliga och polisiära området som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande. Begränsningen gäller under en femårsperiod.
Samordningen mellan EU-länderna ska bli bättre
EU:s polisbyrå Europol och den europeiska åklagarenheten Eurojust ska underlätta samarbetet mot organiserad internationell brottslighet.
Europol ska sammanställa och analysera information som kommer in från EU-ländernas nationella polisväsenden. På detta sätt vill EU bekämpa och förebygga bland annat narkotikasmuggling, människohandel och terrorism. Syftet med Eurojust är att förbättra det straffrättsliga samarbetet mellan EU-länderna.
EU kan ingå avtal med länder utanför EU
EU kan ingå avtal med länder utanför unionen i frågor som rör till exempel utlämning, internationell rättslig hjälp och annat som rör samarbetsområdet. Medlemsländerna kan också på egen hand ingå avtal med länder utanför EU.