Numera är sysselsättningspolitiken en central del av den så kallade Lissabonstrategin. Namnet kommer från det extra toppmöte som hölls i Lissabon år 2000. Då kom EU:s stats- och regeringschefer överens om att EU år 2010 ska vara ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”.
Lissabonstrategin kräver fler i arbete
Lissabonstrategin omfattar både mål om ekonomi, miljö, sysselsättning och sociala frågor. När det gäller sysselsättning är målen för år 2010 bland annat att
- 70 procent av arbetskraften ska vara sysselsatt
- 60 procent av den kvinnliga arbetskraften ska vara sysselsatt
- 50 procent av arbetskraften i åldern 55-64 år ska vara sysselsatt.
Integrerade riktlinjer för 2008 - 2010
Stats- och regeringscheferna beslutade om en nystart för Lissabonstrategin i mars 2005. Framgångarna hade inte varit de förväntade när de fem första åren för strategin summerades. Man beslutade om att upprätta integrerade riktlinjer för EU och för medlemsländernas genomförande av Lissabonstrategin. Dessa riktlinjer ska vara treåriga och omfattar dels de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, dels sysselsättningsriktlinjerna. I juli 2008 kom ministerrådet överens om riktlinjer för medlemsländernas sysselsättningspolitik 2008-2010. Riktlinjerna handlar bland annat om att medlemsländerna ska
- genomföra en sysselsättningspolitik som syftar till att uppnå full sysselsättning
- främja en livscykelinriktad syn på arbetet
- främja flexibilitet i kombination med anställningstrygghet
- sörja för en sysselsättningsfrämjande utveckling av arbetskostnader
- anpassa utbildningssystemen till nya kompetenskrav.
Med riktlinjerna som utgångspunkt ska medlemsländerna upprätta nationella handlingsprogram som svarar mot respektive lands specifika behov. Meningen är också att de nationella parlamenten samt arbetsmarknadens parter och andra organisationer ska engageras i utformningen av de nationella handlingsprogrammen.
Som ett komplement till de nationella programmen har kommissionen upprättat ett handlingsprogram på EU-nivå.
Kommissionen granskar medlemsländernas program
Kommissionen presenterar varje år en rapport om Lissabonstrategin. En del av rapporten innehåller analyser av de nationella handlingsprogrammen. Den senaste rapporten från kommissionen kom i december 2008. Kommissionen anser i rapporten att Sverige gör mycket goda framsteg på de flesta området som rör sysselsättning. Kommissionen menar dock att Sverige behöver vidta fler åtgärder för att få in fler invandrare och ungdomar på arbetsmarknaden.
Arbetet sker genom den öppna samordningsmetoden
Samarbetet mellan medlemsländerna i sysselsättningsfrågor sker genom den så kallade "öppna samordningsmetoden”. Den innebär att länderna sätter upp gemensamma mål och sedan jämför sig med varandra, utbyter erfarenheter och på så sätt får inblick i varandras arbete. Syftet med modellen är att länderna genom detta ska sporra varandra till att nå målen.
För att det ska bli möjligt att jämföra ländernas insatser finns ett antal mått, så kallade strukturindikatorer, inom Lissabonstrategin. På sysselsättningsområdet jämförs till exempel sysselsättningsgrad för personer i olika åldrar, total arbetslöshet, genomsnittlig ålder vid pensionering samt andel av befolkningen som deltar i fortbildning, så kallat livslångt lärande.
Handlingsplan och rapport från Sverige
Medlemsländerna ska rapportera en gång per år till kommissionen om arbetet med Lissabonstrategin och lägga fram en handlingsplan. Hösten 2008 presenterade regeringen "Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning 2008-2010".