EU ska samordna sin verksamhet i internationella organisationer
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) ska EU-länderna samordna sin verksamhet och hävda unionens gemensamma ståndpunkter i internationella organisationer och på internationella konferenser. EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ansvarar för samordningen.
De medlemsländer som är medlemmar i ett internationellt organ i vilket samtliga EU-länder inte deltar ska framföra unionens ståndpunkter i dessa organisationer. De ska även hålla de andra länderna och den höga representanten informerade om alla frågor av gemensamt intresse.
Höge representanten håller i samordningen
I och med att Lissabonfördraget började gälla i december 2009 ska samordningen av EU:s verksamhet i internationella organisationer inte längre skötas av ordförandelandet. Den höga representanten övertar den rollen och tar samtidigt över kommissionens delegationer i länder utanför EU eller vid internationella organisationer.
Till sin hjälp kommer den höga representanten att ha en ny utrikestjänst. Hur utrikestjänsten ska se ut är dock inte bestämt. Fram till dess att den nya utrikestjänsten kan börja arbeta kommer därför ordförandelandet ge stöd till EU-samordningen inom GUSP, till exempel vid FN.
Alla utrikesfrågor omfattas inte av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. GUSP är avgränsad från övriga utrikespolitiska områden. Områden som handel, bistånd och utvidgning ingår inte i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. I internationella organisationer där sådana utrikespolitiska frågor behandlas representeras EU oftast av kommissionen. Ett exempel är världshandelsorganisationen WTO där kommissionären för handelsfrågor representerar EU.
Observatör i FN
EU:s medlemsländer har sedan länge arbetat för att samordna sin politik i FN:s generalförsamling och andra FN-organ. Redan 1974 fick dåvarande EG observatörsstatus och EU har sedan dess en permanent delegation vid FN i New York. Då Lissabonfördraget trädde ikraft övergick delegationen från att formellt vara kommissionens delegation till att bli EU:s delegation.
EU beslutar varje år om gemensamma prioriteringar för arbetet i FN:s generalförsamling under det kommande året. EU-ländernas representanter rådgör inför generalförsamlingens sammanträden, beslutar om gemensamma hållningar, avger gemensamma inlägg och röstar samordnat.
Varje år hålls över tusen möten mellan EU-ländernas delegationer för att stärka den interna sammanhållningen, vilket resulterar i gemensamma positioner vid nästan alla omröstningar i generalförsamlingen.
De medlemsländer som är medlemmar i FN:s säkerhetsråd ska samråda med varandra och informera övriga EU-länder och den höga representanten. De ska hävda EU:s ståndpunkter och intressen så länge det inte påverkar deras ansvar gentemot FN. Om EU har beslutat om en gemensam ståndpunkt i en fråga ska EU-länderna i säkerhetsrådet begära att den höga representanten bjuds in för att presentera EU:s ståndpunkt.
Framträdande aktör i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
EU är en av de mer framträdande aktörerna i OSSE. Inom de flesta av OSSE:s verksamhetsområden samråder EU-länderna och utarbetar gemensamma ståndpunkter.
Representanter för EU-ländernas delegationer till OSSE i Wien träffas regelbundet på olika nivåer. EU-länderna har också regelbundna samråd med de länder som har associeringsavtal med unionen.
Vid diskussioner i Ständiga rådet i Wien, OSSE:s högsta organ, är huvudregeln att planerade anföranden ska vara gemensamma för hela EU.
Samordningen inom EU har främst rört främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, samt grundläggande element i det säkerhetspolitiska arbetet, bland annat på Balkan.
EU har också verkat för ökade aktiviteter från OSSE i de centraleuropeiska republikerna. Som en följd av detta har EU lagt fram flera gemensamma förslag till den europeiska säkerhetsstadga som OSSE:s medlemsländer godkände i november 1999.