Medlemsländerna kan undanta krigsmateriel från den gemensamma marknaden
Enligt EUF-fördragets artikel 346 får varje medlemsland med hänvisning till väsentliga säkerhetsintressen undanta tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel från de regler för varor som normalt gäller enligt fördraget. Innan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 fanns motsvarande bestämmelse i EG-fördragets artikel 296.
Förslag att ta bort artikeln, vilket skulle öppna för en gemensam marknad och en gemensam handelspolitik även på krigsmaterielområdet, har stött på motstånd från flera medlemsländer.
En dom i EU-domstolen 1997 visade dock att domstolen tolkar artikeln tämligen restriktivt. Spanien blev då fälld för fördragsbrott efter att ha försökt kringgå EU:s momsregler i samband med en vapenaffärer med hänvisning till artikeln.
Domstolen menade att Spanien inte kunnat visa att detta undantag från EU-rätten var berättigat med hänsyn till landets säkerhet. Därmed är handel med försvarsmateriel inte automatiskt undantaget från den gemensamma marknadens regler.
EU-regler gör militära varor tullfria
2003 beslutade EU om en förordning om tullfrihet för import av viss militär utrustning från tredjeland. Till den hör en lista som specificerar vilket krigsmateriel som ska vara undantaget från tull.
Sverige har länge haft tullfrihet för import av krigsmateriel. Efter att Sverige gått med i EU ansåg kommissionen att tullfriheten var ett brott mot EU-rätten, eftersom medlemsländerna gemensamt ska bestämma om tullfrihet för krigsmateriel (i enlighet med nuvarande artikel 31 i EUF-fördraget om att fastställa tullunionens tullsatser).
Sverige ansåg att en reglering på EU-nivå skulle skada landets säkerhetspolitiska intressen, eftersom Sverige då måste skicka information om svensk vapenimport till kommissionen för att den ska kunna övervaka tillämpningen av reglerna.
Förordningen om tullfrihet tillgodoser dock Sveriges viktigaste synpunkter. Bland annat ska listan över krigsmateriel vara så övergripande som möjligt, förordningen har retroaktiv verkan och man ska beakta medlemsländernas säkerhetsintressen.
EU har gemensamma regler för hur export av vapen och militär utrustning ska kontrolleras.
Förslag om en gemensam marknad för krigsmateriel
Kommissionen har vid flera tillfällen sedan mitten av 1990-talet presenterat meddelanden och rapporter om EU-ländernas försvarsindustri.
Huvudlinjen i dessa meddelanden har varit att företag inom försvarssektorn står inför stora svårigheter i och med ökad internationell konkurrens.
Eftersom försvarsmaterielmarknaden inom EU är uppdelad mellan de enskilda medlemsländerna har industrin svårt att klara konkurrenstrycket från framför allt USA. I ett meddelande från 2003 föreslog kommissionen bland annat följande åtgärder:
- Standardisering
Kommissionen ska arbeta med CEN (Comité Européen de Normalisation) för att ta fram en handbok med allmänt använda standarder för försvarsutrustning.
- Överföringar av försvarsutrustning
Överföringar mellan EU-länder ska bli enklare genom ett europeiskt licenssystem.
- Konkurrenspolitik
Kommissionen ska rapportera om tillämpningen av konkurrensreglerna inom försvarssektorn.
- Upphandling
Kommissionen föreslår ett upphandlingsdirektiv på området. En frivillig uppförandekod har senare tillkommit (se gemensam marknadsplats för offentlig upphandling).
- Forskning
Kommissionen föreslår samråd med industrin och medlemsländerna för att fastställa en europeisk agenda för säkerhetsrelaterad forskning.
Ett nytt direktiv för att förbättra öppenheten och insynen på EU:s försvarsmarknader började gälla i augusti 2009. Direktivet gäller upphandling av försvarmateriel och tillhörande tjänster. Dessutom ska medlemsländerna kunna tillämpa direktivet på upphandling av vissa känsliga varor som inte är försvarsmateriel inom områden som terrorismbekämpning till exempel. Medlemsländerna kommer dock fortfarande att kunna tillämpa artikel 296 för att undanta varor med hänvisning till väsentliga säkerhetsintressen.
Gemensam offentlig upphandling av försvarsmateriel
Genom försvarsbyrån EDA har 25 av EU-länderna samt Norge sedan 2006 en gemensam marknadsplats för offentlig upphandling av försvarsmateriel. Danmark och Rumänien har inte anslutit sig till marknadsplatsen.
Systemet innebär att de deltagande länderna annonserar försvarsmaterielaffärer värda mer än en miljon euro på en gemensam webbportal där företag sedan kan lägga bud.
Grunden för samarbetet är en frivillig uppförandekod för offentlig upphandling av försvarsmateriel. Uppförandekoden sätter upp objektiva kriterier för hur länderna ska välja ut leverantörer och syftar till att garantera ett öppet upphandlingsförfarande.
Europeiska försvarsbyrån stödjer den militära krishanteringsförmågan
2005 inledde den europeiska försvarsbyrån sitt arbete. Samtliga EU-länder förutom Danmark deltar i försvarsbyråns arbete. Byrån arbetar under ministerrådet och styrs av en styrelse som leds av den höge representanten för utrikes frågor och består av de deltagande ländernas försvarsministrar samt en representant från kommissionen.
Byrån stödjer rådet och medlemsländerna i deras arbete att förbättra EU:s militära krishanteringsförmåga. Detta gör den bland annat genom att:
- utvärdera existerande försvarsresurser och identifiera framtida behov
- samordna genomförandet av den europeiska handlingsplanen för kapaciteter (ECAP) och utvärdera medlemsländernas åtaganden
- föreslå multilaterala projekt och, på medlemsländernas begäran, ansvara för hanteringen av specifika program
- verka för kostnadseffektiv och rationell upphandling
- stödja upprättandet av en konkurrenskraftig europeisk försvarsindustrimarknad
- stödja europeisk forskning inom området
- bidra till arbetet i andra relevanta rådsorgan, till exempel EU:s militära kommitté och HTF-gruppen (Headline Goal Task Force).