EU har kapacitet för krishantering
EU har kapacitet att utföra krishanteringsoperationer i länder utanför EU. De typer av operationer som EU kan genomföra är:
• humanitära insatser och räddningsinsatser
• fredsbevarande insatser
• militär krishantering, inklusive operationer för att framtvinga fred i en konflikt.
• Avrustning/avväpning
• Militära rådgivnings- och biståndsinsatser
• Stabiliseringsinsatser efter konflikter
• Stöd till länder utanför EU för att bekämpa terrorism.
För att kunna genomföra dessa uppdrag måste EU ha tillgång till både civila och militära resurser. EU har inga egna resurser, utan det är medlemsländerna som tillhandahåller dessa. En krishanteringsstyrka ska kunna operera självständigt och därför ha tillgång till bland annat stridsledning, logistik och underhåll samt vid behov sjö- och flygstridskrafter.
På det civila området ska EU bland annat kunna bidra med att sätta upp och utbilda polisstyrkor och andra resurser för att kunna upprätthålla lag och ordning. EU måste också ha en organisatorisk kapacitet att leda en eller flera operationer.
EU kan utföra en krishanteringsoperation på eget initiativ eller på uppdrag av internationella organisationer som FN. EU erkänner att det är FN som har det främsta ansvaret för internationell fred och säkerhet och fastslår att krishanteringen ska ske i enlighet med principerna i FN-stadgan och OSSE:s stadga för säkerhet i Europa.
Enighet krävs för varje operation
Alla EU-beslut som har militära konsekvenser kräver beslut med enhällighet. Alla EU-länder måste därför vara överens innan de kan inleda en krishanteringsoperation.
EU kan därmed aldrig tvinga ett medlemsland att skicka soldater och krigsmateriel till ett konfliktområde. Det är möjligt för enskilda medlemsländer att avstå från att delta utan att hindra övriga EU-länder från att inleda en operation.
Danmark deltar inte
I samband med att EU har beslutat om att utveckla sin krishanteringsförmåga har Danmark åberopat sitt undantag från försvarspolitiken inom EU enligt ett protokoll fogat till fördragen. Danmark deltar därför inte när EU beslutar om eller genomför krishantering.
EU samarbetar med Nato
Det skulle vara mycket kostsamt för EU att bygga upp en egen komplett organisation för krishantering. I stället har EU ingått ett avtal med Nato för att kunna använda sig av Natos planerings- och stridsledningsresurser (läs mer i "EU och Nato").
EU:s militära stab ska även stärka EU:s kapacitet att genomföra operationer utan Nato-resurser när det gäller tidig varning för kriser, situationsanalys och strategisk planering.
EU samarbetar med FN
2001 fastslog EU riktlinjer för hur unionen ska samarbeta om krishantering med internationella organisationer, till exempel FN och OSSE. Med dessa riktlinjer som grund och efter flera samråd kunde FN och EU skriva under en gemensam deklaration om krishanteringssamarbete 2003.
Deklarationen fastslår på nytt att det är FN:s säkerhetsråd som har huvudansvaret för internationell fred och säkerhet. För att utveckla sitt samarbete har FN och EU inrättat en styrkommitté.
Styrkommittén verkar redan i bland annat Bosnien och Kongo. Den ska bidra till ökad samordning på områdena planering, utbildning, utbyte av bästa metoder och kommunikation framför allt genom EU:s sambandskontor gentemot FN i New York.