EU kan göra militära och civila insatser för att hantera kriser

Ämne: Internationella relationer, Sverige och EU

Under de svåra konflikter som drabbade Balkan under 1990-talet visade det sig att EU inte hade förmåga att förebygga eller lösa konflikterna. Detta ledde till att EU beslutade att bygga upp en egen förmåga att genomföra krishanteringsinsatser i länder och regioner utanför EU.

EU-länderna står för personal och utrustning

De typer av krishanteringsoperationer som EU kan genomföra i länder utanför EU är:

• humanitära insatser och räddningsinsatser
• fredsbevarande insatser
• militär krishantering, inklusive operationer för att tvinga fram fred i en konflikt
• avrustning/avväpning
• militära rådgivnings- och biståndsinsatser
• stabiliseringsinsatser efter konflikter
• stöd till länder utanför EU för att bekämpa terrorism.

För att kunna genomföra dessa uppdrag måste EU ha tillgång till både civila och militära resurser. EU har inga egna resurser, utan det är medlemsländerna som tillhandahåller dessa.

En krishanteringsstyrka ska kunna operera självständigt och därför ha tillgång till bland annat stridsledning, logistik och underhåll samt vid behov sjö- och flygstridskrafter.

På det civila området ska EU bland annat kunna bidra med att sätta upp och utbilda polisstyrkor och andra resurser för att kunna upprätthålla lag och ordning. EU måste också ha en organisatorisk kapacitet att leda en eller flera operationer.

Samarbete med internationella organisationer

FN har det främsta ansvaret för internationell fred och säkerhet. För att utveckla sitt samarbete har FN och EU inrättat en styrkommitté. Den ska bidra till ökad samordning inom områdena planering, utbildning, utbyte av erfarenheter och kommunikation.

EU har ingått ett avtal med Nato för att kunna använda sig av Natos planerings- och stridsledningsresurser.

Enighet krävs för varje operation

Alla EU-beslut som har militära konsekvenser kräver beslut med enhällighet. Alla EU-länder måste därför vara överens innan de kan inleda en krishanteringsoperation.

EU kan aldrig tvinga ett medlemsland att skicka soldater och krigsmateriel till ett konfliktområde. Det är möjligt för enskilda medlemsländer att avstå från att delta utan att hindra övriga EU-länder från att inleda en operation.

Danmark deltar inte i EU:s försvarssamarbete och deltar inte heller när EU beslutar om eller genomför krishantering.

Snabbinsatsstyrkor på plats inom 10 dagar

EU har snabbinsatsstyrkor (Battlegroups) som på kort tid ska kunna rycka ut i olika konfliktområden. En snabbinsatsstyrka ska omfatta ca 1 500 man och ska kunna vara på plats i ett krisområde inom 10 dagar efter att rådet fattat beslut. Ett enskilt medlemsland eller flera medlemsländer i samverkan kan sätta upp en snabbinsatsstyrka.

Snabbinsatsstyrkorna ska kunna genomföra:

• humanitära insatser
• räddningsinsatser
• fredsbevarande insatser
• militär krishantering, till exempel i syfte att tvinga fram fred.

De ska dessutom kunna genomföra uppgifterna bland annat avrustningsoperationer och stöd till tredjeland för att bekämpa terrorism. En snabbinsatsstyrka ska kunna stanna i 30 - 120 dagar.

Det finns resurser för att genomföra två snabbinsatsstyrkor samtidigt. Styrkorna roterar i sexmånadersperioder.

Sverige hade huvudansvaret för en snabbinsatsstyrka under det första halvåret 2011. Sverige ledde även en styrka under första halvåret 2008.

Senast uppdaterad: 2012-01-02