Kommissionen måste godkännas av Europaparlamentet
Efter varje val till Europaparlamentet ska en ny kommission utses. Europeiska rådet ska då, med hänsyn till resultatet i valet, föreslå Europaparlamentet en kandidat till posten som kommissionens ordförande. Europaparlamentet väljer sedan kandidaten med en majoritet av parlamentets ledamöter. När ordföranden har valts ska ministerrådet, som sammanträder på stats- och regeringschefsnivå, i samförstånd med den valde ordföranden, nominera de övriga personer som de vill ska ingå i kommissionen.
När alla kommissionärer är nominerade måste Europaparlamentet godkänna kommissionen i sin helhet. Därefter ska Europeiska rådet formellt utse den nya kommissionen innan tillsättningen är klar.
Kommissionens mandatperiod är fem år och samma person kan utses till kommissionär flera perioder. Europaparlamentet kan när som helst avsätta kommissionen genom misstroendevotum om det anser att kommissionen misskött sig.
Vice ordförande är även EU:s höga representant
I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 infördes en ny post som EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Den höga representanten ska genomföra EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och ansvarar för utrikes frågor i ministerrådet. Men personen är även vice ordförande i kommissionen med ansvar för EU:s yttre förbindelser. Europeiska rådet utnämner den höga representanten med godkännande av kommissionens ordförande.
Eftersom den höga representanten också är en av EU:s 27 kommissionärer måste personen godkännas av Europaparlamentet tilllsammans med övriga kommissionärer vid tillsättandet av en ny kommission. Om Europaparlamentet röstar genom ett misstroendevotum måste den höga representanten liksom övriga kommissionärer avgå från sin kommissionspost.
En kommissionär från varje land
När kommissionen nomineras upprättas en lista med kandidater efter förslag från medlemsländerna. I praktiken föreslår varje land sin egen kandidat. Tidigare hade de fem större länderna två kommissionärer var, men sedan EU utvidgades med tio nya medlemsländer 2004 nominerar varje medlemsland en kandidat var oberoende av landets storlek. Den kommission som godkändes av Europaparlamentet i november 2004 för åren 2004-2009 bestod alltså av 25 kommissionärer. Då Bulgarien och Rumänien gick med i EU den 1 januari 2007 utsågs två nya kommissionärer. Sedan dess består kommissionen av 27 kommissionärer.
Försenad EU-kommission på plats i februari 2010
Den 31 oktober 2009 gick den förra kommissionens mandatperiod formellt ut. Tillsättningen av en ny kommission drog dock ut dock ut på tiden. Därför fick den gamla kommissionen sitta kvar för att sköta det löpande arbetet i väntan på att den nya kommissionen tillträtt. I februari 2010 godkändes en ny EU-kommission vars mandatperiod sträcker sig till den 31 oktober 2014.
Kommissionärer 2010-2014
| Kommissionär |
Ansvarsområde |
Land |
| JOSÉ MANUEL BARROSO |
Ordförande |
Portugal |
| CATHERINE ASHTON |
Vice ordförande: Yttre förbindelser, EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik |
Storbritannien |
| JOAQUÍN ALMUNIA |
Vice ordförande: Konkurrens |
Spanien |
| LÁSZLÓ ANDOR |
Sysselsättning, socialpolitik och inkludering |
Ungern |
| MICHEL BARNIER |
Inre marknaden och tjänster |
Frankrike |
| DACIAN CIOLOŞ |
Jordbruk och landsbygdsutveckling |
Rumänien |
| JOHN DALLI |
Hälsa och konsumentpolitik |
Malta |
| MARIA DAMANAKI |
Fiske och havsfrågor |
Grekland |
| KAREL DE GUCHT |
Handel |
Belgien |
| ŠTEFAN FÜLE |
Utvidgning och grannskapspolitik |
Tjeckien |
| MÁIRE GEOGHEGAN-QUINN |
Forskning och innovation |
Irland |
| KRISTALINA GEORGIEVA |
Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering |
Bulgarien |
| JOHANNES HAHN |
Regionalpolitik |
Österrike |
| CONNIE HEDEGAARD |
Klimatfrågor |
Danmark |
| SIIM KALLAS |
Vice ordförande: Transport |
Estland |
| NEELIE KROES |
Vice ordförande: Digital dagordning |
Nederländerna |
| JANUSZ LEWANDOWSKI |
Ekonomisk planering och budget |
Polen |
| CECILIA MALMSTRÖM |
Inrikes frågor |
Sverige |
| GÜNTHER OETTINGER |
Energi |
Tyskland |
| ANDRIS PIEBALGS |
Utvecklingsbistånd |
Lettland |
| JANEZ POTOČNIK |
Miljö |
Slovenien |
| VIVIANE REDING |
Vice ordförande: Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap |
Luxemburg |
| OLLI REHN |
Ekonomiska och monetära frågor |
Finland |
| MAROŠ ŠEFČOVIČ |
Vice ordförande: Kontakter mellan institutionerna och administration |
Slovakien |
| ALGIRDAS ŠEMETA |
Skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning |
Litauen |
| ANTONIO TAJANI |
Vice ordförande: Näringsliv och företagande |
Italien |
| ANDROULA VASSILIOU |
Utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdom |
Cypern |
Alla kommissionärer står bakom besluten
Kommissionen är ett kollegialt organ. Det innebär att de fattar sina beslut gemensamt och att alla kommissionärer står bakom varje beslut. Vanligtvis fattas besluten utan omröstning, men omröstning ska ske om någon kommissionär begär det. Beslut fattas då med absolut majoritet av antalet ledamöter, det vill säga 14 eller fler.
Kommissionen fattar beslut vid sina sammanträden. Vissa beslut kan också fattas genom skriftligt förfarande, och framför allt beslut av administrativ art kan delegeras till en eller flera kommissionärer eller generaldirektörer inom kommissionen. Kommissionen står dock i sin helhet bakom alla fattade beslut.
Mötena är inte offentliga
Kommissionen ska sammanträda minst en gång i veckan (normalt på onsdagar). Mötena och överläggningarna är inte offentliga. Kommissionen kan fatta beslut om en majoritet av ledamöterna är närvarande. Kommissionärerna träffas också informellt för att diskutera olika frågor.
I EU:s fördrag finns regler om offentlighet och tillgång till institutionernas handlingar. I en EU-förordning om allmänhetens tillgång till handlingar finns mer detaljerade regler för vad det innebär. Enligt reglerna ska den som är bosatt i ett medlemsland har rätt att ta del av de handlingar inom kommissionen som inte är belagda med sekretess. Om kommissionen inte lämnar ut en handling ska beslutet motiveras och kunna överklagas.
EU:s största institution
EU-kommissionen är EU:s största institution. Förutom kommissionärerna arbetar cirka 26 000 tjänstemän inom kommissionen. Kommissionen är indelad i generaldirektorat med ansvar för olika ämnesområden. Varje kommissionär har ansvar för ett eller flera generaldirektorat.
Kommissionen har representationskontor i alla medlemsländer. Kontoren fungerar som kommissionens officiella kontaktorgan gentemot myndigheter, organisationer, företag, massmedia och medborgare. Till kontorens uppgifter hör att informera om kommissionens verksamhet och ståndpunkt i olika frågor och att rapportera om den politiska och ekonomiska utvecklingen i medlemslandet till kommissionen i Bryssel.