Europaparlamentet medbeslutande inom fler områden
Den 1 december 2009 trädde Lissabonfördraget i kraft vilket innebär förändringar i EU:s fördrag. Några av förändringarna som påverkar Europaparlamentet är bland annat parlamentets inflytande över EU:s politikområden, budgeten och utnämningen av EU-kommissionens ordförande. Det vanligaste sättet att fatta beslut på i EU kallas för det ordinarie lagstiftningsförfarandet och motsvarar det som tidigare kallades för medbeslutandeförfarandet. Det innebär att Europaparlamentet fattar beslut tillsammans med ministerrådet i fler frågor än tidigare.
Europaparlamentet kontrollerar kommissionen
Europaparlamentet väljer EU-kommissionens ordförande på förslag av Europeiska rådet och ska godkänna kommissionen i sin helhet. Om Europaparlamentet tycker att kommissionen missköter sig kan det när som helst ställa misstroendeomröstning mot kommissionen vilket kan leda till att den avgår.
Ledamöterna i Europaparlamentet kan ställa frågor till kommissionen som ska besvaras antingen muntligt eller skriftligt. Europaparlamentet kan även höra rådet och Europeiska rådet. I Europaparlamentets utskott och kammare (plenum) behandlas kommissionens årliga rapporter om EU:s verksamhet och där prövar Europaparlamentet frågan om ansvarsfrihet för kommissionen beträffande budgetens genomförande.
Europaparlamentet godkänner EU:s budget
EU:s gemensamma budget för nästföljande år godkänns gemensamt av Europaparlamentet och rådet på förslag av kommissionen. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 har Europaparlamentet rätt att ändra i samtliga utgiftsdelar i budgeten. Före Lissabonfördraget gjordes en uppdelning mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter i budgeten. Europaparlamentet hade då rätt att ändra i den icke-obligatoriska delen medan endast rådet fick ändra i den obligatoriska delen, till exempel jordbruksutgifterna. Europaparlamentet har rätt att förkasta budgetförslaget i sin helhet.
Europaparlamentet utser EU:s ombudsman
Efter varje val till Europaparlamentet väljer det en europeisk ombudsman som ska undersöka klagomål om administrativ misskötsel av verksamheten i EU:s institutioner och organ. Europaparlamentet kan även upprätta undersökningskommittéer för att utreda misstänkta överträdelser av EU:s lagstiftning eller fall av dålig förvaltning vid tillämpningen av EU:s regler.
Europaparlamentet har också möjlighet att ge nya politiska impulser. Parlamentet kan uppmana kommissionen att lägga fram lämpliga förslag som enligt Europaparlamentet krävs för att fördraget ska kunna genomföras. Enskilda medborgare eller juridiska personer har rätt att göra en skriftlig framställning – en så kallad petition - till Europaparlamentet i frågor som hör till EU:s verksamhetsområden och som direkt berör honom eller henne.
Två varianter av majoritet vid omröstning
Om EU:s fördrag inte anger något annat fattar Europaparlamentet beslut med en majoritet av de avgivna rösterna. Det innebär att beslutet är antaget om över hälften av de närvarande ledamöterna röstar för. Enligt Europaparlamentets arbetsordning är parlamentet beslutsfört om en tredjedel av samtliga ledamöter är närvarande.
I vissa fall säger fördragen att Europaparlamentet ska fatta sitt beslut med en majoritet av parlamentets samtliga ledamöter. Denna form av majoritet gäller bland annat i lagstiftningsärenden för att avvisa eller föreslå ändringar i rådets ståndpunkt. Den gäller också när Europaparlamentet ber kommissionen att lägga fram förslag och när Europaparlamentet antar sin egen arbetsordning.
Andra särskilda beslut
I vissa särskilda fall, som också anges i fördragen, gäller en ännu högre majoritet. För att avsätta kommissionen genom en misstroendeomröstning krävs två tredjedelar av de angivna rösterna, som också ska utgöra en majoritet av Europaparlamentets ledamöter. Denna majoritet gäller också för att tillsammans med rådet och kommissionen frånta ett medlemsland vissa rättigheter om det bryter mot grundläggande principer.
För vissa procedurbeslut kan det räcka med att ett mindre antal ledamöter står bakom beslutet. En fjärdedel av Europaparlamentets ledamöter kan till exempel inrätta en tillfällig undersökningskommitté för att utreda påstådda missförhållanden.
Europaparlamentets inflytande i EU:s beslutsprocess
Beroende på vilket område EU fattar beslut om har Europaparlamentet olika inflytande över besluten. I de flesta frågor gäller det ordinarie lagstiftningsförfarandet (tidigare kallat medbeslutandeförfarandet). Det innebär att Europaparlamentet och ministerrådet gemensamt fattar beslut om EU-kommissionens förslag på nya regler. I vissa frågor gäller istället särskilda lagstiftningsförfaranden. Exakt hur de förfarandena ser ut varierar och specificeras i enskild artikel i fördragen. Dessutom varierar beslutsreglerna för rådet. När det ordinarie lagstiftningsförfarandet gäller fattar rådet i regel beslut med kvalificerad majoritet. Inom de särskilda lagstiftningsförfarandena kan det krävas enhällighet i rådet. Kommissionen kan också när som helst ändra eller helt dra tillbaka sitt förslag.
Nedan följer en beskrivning av beslutsförfarandena och exempel på i vilka frågor de gäller.
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet är det vanligaste sättet EU fattar beslut på. Enligt förfarandet fattar Europaparlamentet och ministerrådet gemensamt beslut om EU-kommissionens förslag på nya EU-lagar. Om rådet och Europaparlamentet inte kommer överens sammankallas en förlikningskommitté med lika många företrädare för parlamentet som för rådet. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet är det som ger Europaparlamentet störst inflytande i beslutsprocessen och regleras i artikel 294 i EUF-fördraget.
Politikområden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet är till exempel den inre marknaden, likabehandling, transporter, regionalpolitik, jordbruk, bistånd, sysselsättning, socialpolitik, folkhälsa, konsumentskydd, utbildning, forskning, miljö (med vissa undantag), öppenhet, ekonomisk och social sammanhållning, samt asyl- och invandringspolitik (med vissa undantag).
Särskilda lagstiftningsförfaranden
Om Europaparlamentet eller ministerrådet fattar beslut om en rättsakt på något annat sätt än enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, räknas det som särskilda lagstiftningsförfaranden. Exakt hur de särskilda förfarandena går till regleras direkt i berörd artikel i fördragen. Beroende på om det är rådet eller Europaparlamentet som slutligt fattar beslutet har Europaparlamentet olika mycket inflytande i förfarandet. Om det är rådet som fattar det slutliga beslutet varierar dessutom Europaparlamentets inflytande beroende på om det endast är rådgivande eller om rådet behöver Europaparlamentets godkännande för att fatta beslut.
De frågor som omfattas av särskilda lagstiftningsförfaranden är till exempel åtgärder om pass och uppehållstillstånd, bestämmelser om indirekta skatter, åtgärder för att bekämpa diskriminering, gränsöverskrivande frågor om familjerätt, operativt samarbete mellan medlemsländernas polismyndigheter, samt regler som rör beskattning av Europaparlamentets ledamöter.
Särskilda bestämmelser inom utrikes- och säkerhetspolitiken
Europaparlamentet är inte inblandat i beslutsfattandet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ska dock regelbundet höra Europaparlamentet om utrikespolitikens inriktning och ta hänsyn till dess ställningstaganden. Europaparlamentet ska även informeras av den höga representanten och kan också ställa frågor och avge rekommendationer till rådet och den höga representanten.