Granskar hur EU:s medel används
Revisionsrätten är en av EU:s sju gemensamma institutioner. Dess uppgifter är att granska hur EU:s medel används, såväl inom EU:s egna institutioner och organ som i medlemsländerna. Rätten ska pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Under revisionen följer revisionsrätten pengarna via EU-institutionerna och de handläggande myndigheterna i medlemsländerna till den slutliga mottagaren. Även mottagarländer utanför EU granskas.
Rättens granskningar sker genom inspektioner både vid EU:s institutioner och i medlemsländerna. I medlemsländerna ska undersökningarna ske tillsammans med de nationella myndigheterna, i Sverige till exempel Riksrevisionen och myndigheter som ansvarar för regional- och strukturstöd.
Oberoende institution som består av en ledamot per land
Revisionsrätten består av en ledamot från varje medlemsland. Varje medlemslands regering nominerar var sin ledamot. Ministerrådet fattar sedan beslut om att utse ledamöterna efter att ha hört Europaparlamentet. Ledamöterna utses för en period av sex år och rätten leds av en ordförande som väljs bland ledamöterna på tre år.
För perioden den 1 mars 2006 till den 29 februari 2012 har regeringen nominerat och rådet utsett den förre chefen för Sveriges riksbank, Lars Heikensten, till svensk ledamot.
Ledamöterna får inte begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. Medlemsländerna får inte heller försöka påverka ledamöterna i rätten. Revisionsrättens årsrapporter och yttranden ska antas av en majoritet av ledamöterna. Liksom kommissionen fungerar revisionsrätten som ett kollegium, vilket innebär att alla ledamöter står bakom revisionsrättens rapporter. Totalt arbetar cirka 800 personer vid revisionsrätten, varav de flesta är revisorer.
Årsrapport i november
Resultatet av revisionsrättens granskningar redovisas på olika sätt. I november varje år presenteras en årsrapport som innehåller revisionsrättens anmärkningar och rekommendationer, samt kommentarer till dessa från kommissionen och berörda institutioner. Rapporten presenteras i Europaparlamentet och skickas till EU:s övriga institutioner. Den publiceras också i EU:s officiella tidning och på revisionsrättens webbplats.
Samtidigt med årsrapporten lämnas en förklaring till Europaparlamentet och ministerrådet om EU-räkenskapernas tillförlitlighet och transaktionernas "laglighet och korrekthet". Revisionsförklaringen benämns DAS (Déclaration d'assurance). Denna förklaring får kompletteras med särskilda bedömningar av de större områdena i EU:s verksamhet. Revisionsrätten ger också löpande ut särskilda rapporter med resultatet av granskningar inom olika förvaltningsområden.
Stöd för Europaparlamentets kontroll
Årsrapporten och revisionsrättens andra rapporter utgör underlag för Europaparlamentets beslut om ansvarsfrihet för kommissionens förvaltning av gemenskapens budget. Revisionsrätten har också rätt att inrätta särskilda avdelningar inom sig för att anta vissa rapporter och yttranden enligt villkor som ska anges i den arbetsordning som revisionsrätten själv fastställer.
De andra institutionerna kan också be revisionsrätten att avge yttranden i särskilda frågor. Revisionsrättens yttrande är obligatoriskt då lagstiftning med finansiellt innehåll ska antas.
Ingen egen befogenhet att vidta åtgärder
Revisionsrätten har inga befogenheter att pröva frågan om kommissionens ansvarsfrihet för budgeten. I stället använder Europaparlamentet och rådet revisionsrättens rapport i sin granskning av kommissionens förvaltning. Då fel har begåtts av medlemsländernas organ har revisionsrätten inte heller befogenheter att vidta åtgärder. Det är en sak för nationella myndigheter. Däremot kan kommissionen föra talan mot ett medlemsland.
Revisionsrätten får utföra granskningar av alla gemenskapsmedel, oavsett vem som förvaltar medlen och var det sker. Revisionsrätten har också rätt att gå till EU-domstolen för att ta tillvara sina rättigheter. Detta innebär att revisionsrätten kan väcka talan för att få tillgång till de uppgifter och handlingar som den behöver för att utföra sina granskningar.