Meny Sök
Sök på EU-upplysningen

Vanliga sökord

Inga vanliga sökord hittades. Pröva att skriva klart ditt sökord och klicka på sökknappen.

Artiklar om EU

Inga artiklar hittades

Frågor och svar om EU

Inga frågor och svar hittades

Från Maastricht till Lissabon

Sedan början av 1990-talet har EU vuxit från 12 till 28 medlemsländer. EU:s grundlagar har ändrats för att anpassa unionen till fler medlemmar och fler samarbetsområden har tillkommit. Den ekonomiska och monetära unionen, EMU, såg dagens ljus och EU fick en gemensam valuta.

Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning ville många länder från det tidigare östblocket bli medlemmar i EU. För att EU skulle kunna ta emot dem gjorde medlemsländerna kraven för medlemskap i EU tydligare.

EU förtydligar medlemskriterierna

Vid toppmötet i Köpenhamn i juni 1993 formulerade Europeiska rådet grundläggande krav för medlemskap i EU, de så kallade Köpenhamnskriterierna. De har sedan varit vägledande för nya medlemsländer i EU. Köpenhamnskriterierna innehåller politiska, ekonomiska och administrativa krav som ett land måste uppfylla för att bli medlem i EU. Vid toppmötet förklarade Europeiska rådet att länderna i centrala och östra Europa var välkomna som medlemmar när de uppnått dessa villkor.

Så går ett land med i EU

Mer än dubbelt så många medlemmar sedan 1995

Den 1 januari 1995 blev Sverige, Finland och Österrike medlemmar i EU. Norge hade också ansökt om medlemskap men en majoritet av det norska folket sa nej till medlemskapet i en folkomröstning. Norge valde därför att stå utanför unionen.

Den 1 maj 2004 fick EU tio nya medlemsländer: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Den 1 januari 2007 blev Rumänien och Bulgarien medlemmar i EU. 2013 blev även Kroatien ett EU-land.

Medlemskap i EU
Så blev Sverige medlem i EU

Tre fördragsändringar efter 1993

Sedan 1993 när Fördraget om Europeiska unionen (även kallat Maastrichtfördraget eller EU-fördraget) började gälla har fördragen, som är EU:s grundlagar, ändrats vid tre tillfällen.

Amsterdamfördraget började gälla 1999. Det innebar att gränskontrollfrågor, asyl- och invandringspolitik samt civilrätt blev en del av det överstatliga samarbetet inom EU. Europarlamentet fick också vara med och besluta i fler områden än tidigare.

Nicefördraget, som började gälla 2003, förändrade flera regler som rör EU-institutionernas organisation och beslutsprocess. Syftet med Nicefördraget var att förbereda EU för den kommande utvidgningen.

I juni 2004 hade EU-länderna förhandlat fram ännu ett nytt fördrag med större genomgripande förändringar som skulle ersätta de då gällande fördragen. Efter flera folkomröstningar med varierande resultat och omförhandlingar av fördragstexten kunde Lissabonfördraget till slut börja gälla den 1 december 2009.

Genom Lissabonfördraget infördes bland annat nya beslutsregler i ministerrådet, fler Europaparlamentariker och en fast ordförande för Europeiska rådet, som är stats- och regeringschefernas toppmöten. Europeiska gemenskapen, EG, upphörde att existera och ersattes av Europeiska unionen, EU.

EU:s fördrag är basen för samarbetet

EMU upprättas och EU-länderna får en gemensam valuta

Den ekonomiska och monetära unionen, EMU, genomfördes i tre etapper.

Den första etappen inleddes 1990 när EU tog bort hindren för att flytta pengar och andra tillgångar mellan medlemsländerna. Den första etappen innebar också att samordningen och övervakningen av medlemsländernas ekonomier stärktes.

Den andra etappen inleddes 1994 när den ekonomiska samordningen stärktes ytterligare. EU-länderna började arbeta för att stabilisera sina ekonomier och för att kvalificera sig för valutaunionen.

Den tredje och sista etappen påbörjades 1999 när Europeiska centralbanken, ECB, övertog ansvaret för euroområdets valuta- och penningpolitik. Samtidigt upprättades valutaunionen och euron infördes som elektronisk valuta. Eurosedlar och mynt började användas 1 januari 2002.

EU har en ekonomisk och monetär union - EMU

Folkomröstningar om euron

Danmark och Sverige har folkomröstat om att införa euron som valuta. Danmark folkomröstade om euron år 2000 och Sverige år 2003. Vid båda folkomröstningarna blev det nej till att införa euron som valuta.

Sverige sa nej till euron

Ordförklaringar

EG

EG står för Europeiska gemenskaperna och var föregångaren till dagens EU (Europeiska unionen). EG var en del av EU fram till 2009 då EG upphörde att existera.

Läs mer om EG

EMU

EMU står för ekonomisk och monetär union. Alla EU-länder deltar i det ekonomiska samarbetet EMU, men alla har inte infört den gemensamma valutan euro.

Läs mer om EMU

Europaparlamentariker

Ledamöterna i Europaparlamentet kallas Europaparlamentariker eller EU-parlamentariker. De väljs vart femte år i allmänna val i EU:s alla medlemsländer.

Läs mer om Europaparlamentariker

Europeiska centralbanken

Europeiska centralbanken (ECB) är gemensam centralbank för de länder som har infört euro som valuta. ECB:s uppgift är att hålla inflationen på en låg nivå.

Läs mer om Europeiska centralbanken

Europeiska rådet

Europeiska rådet bestämmer om riktlinjerna för EU-samarbetet på längre sikt. Europeiska rådet består av en vald ordförande, EU-ländernas stats- eller regeringschefer samt EU-kommissionens ordförande.

Läs mer om Europeiska rådet

Fördrag

Ett fördrag är ett avtal mellan länder. EU-samarbetet bygger på ett antal fördrag som EU-länderna har kommit överens om. I fördragen finns reglerna för hur EU-länderna ska samarbeta.

Läs mer om Fördrag

Ministerrådet

Ministerrådet beslutar om nya EU-lagar, i de flesta fall tillsammans med Europaparlamentet. Ministerrådet består av 28 ministrar, en från varje EU-lands regering.

Läs mer om Ministerrådet
Senast uppdaterad: 2016-05-26

Hade du nytta av denna information?

När du svarar på frågan ovan samtycker du också till att cookies används. Inga personuppgifter lagras. Mer om cookies.