EU-domstolen

EU-domstolen består av en domare från varje medlemsland och biträds av åtta generaladvokater. Antalet generaladvokater kan utökas på domstolens begäran med enhälligt beslut i rådet. Både domare och generaladvokater utses gemensamt av medlemsländerna för en period av sex år efter att ha hört en rådgivande kommitté som består av sju personer.

Kommittén infördes i och med Lissabonfördraget som trädde i kraft i december 2009. Personerna i kommittén kan vara tidigare ledamöter i EU-domstolen eller i högsta domstolar i någon av medlemsländerna, eller besitta andra juridiska kunskaper. Europaparlamentet ska föreslå en av kommitténs deltagare.

Vid Europeiska unionens tribunal (tribunalen) arbetar minst en domare från varje medlemsland. Antalet domare i tribunalen fastställs i EU-domstolens stadga. Båda instanserna har sitt säte i Luxemburg.

Sedan oktober 2011 är Carl Gustav Fernlund svensk domare i EU-domstolen. Den svenska domaren i tribunalen heter Carl Wetter.

Döma i tvister mellan institutioner och medlemsländer

EU-domstolen kan döma i fyra typer av tvister:

• mellan EU:s institutioner
• mellan medlemsländer
• mellan EU:s institutioner och medlemsländer
• mellan EU:s institutioner och företag eller enskilda personer.

Tvister mellan EU:s institutioner kan till exempel röra vilken artikel som är lämplig rättslig grund för en rättsakt. I tvister mellan en institution och ett medlemsland är ofta kommissionen inblandad, eftersom den ska övervaka att medlemsländerna följer EU-rätten. Tvister mellan olika medlemsländer är sällsynta.

Enskilda personer eller företag kan endast vända sig till EU-domstolen om EU:s institutioner har fattat ett beslut som direkt berör dem. Personen eller företaget ska då vända sig till tribunalen. Det kan till exempel röra en person som har vägrats tillgång till en handling eller ett företag som kommissionen inte har tillåtit att gå samman med ett annat företag. Personalmål, som rör tvister mellan anställda i EU:s institutioner och deras arbetsgivare, ska behandlas av den personaldomstol som inrättades i november 2004.

Förhandsavgöranden för att tolka EU-rätten

För att EU-rätten ska tillämpas på samma sätt i alla medlemsländer har EU-domstolen sista ordet när det gäller att tolka EU-rätten och tala om hur den ska tillämpas. Om en nationell domstol, till exempel en svensk tingsrätt, är tveksam till hur EU-rätten ska tolkas kan den fråga EU-domstolen om råd. Det kallas att begära ett förhandsavgörande av EU-domstolen. Nationella domstolar som utgör sista instans, vars domar alltså inte kan överklagas, är skyldiga att begära förhandsavgörande om det råder tveksamhet om hur EU-rätten ska tolkas.

När EU-domstolen lämnar förhandsavgörande ska den inte döma i målet vid den nationella domstolen, utan endast tala om hur den aktuella rättsakten eller fördragsartikeln ska tolkas. Den nationella domstolen är skyldig att följa EU-domstolens tolkning.

Tribunalen i mål som rör enskilda

Tribunalen (tidigare kallad förstainstansrätten) inrättades 1989 för att avlasta dåvarande EG-domstolen i mål som rör enskilda. Den behandlar mål mellan EU:s institutioner och fysiska eller juridiska personer, till exempel konkurrensärenden och krav på skadestånd mot EU. Tribunalen har även möjlighet att lämna förhandsavgöranden till nationella domstolar enligt föreskrifter i EU-domstolens stadga. Domar i tribunalen kan överklagas till EU-domstolen.

Specialdomstolar - Personaldomstolen

Ministerrådet och Europaparlamentet kan i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fatta beslut om att inrätta specialdomstolar, det vill säga särkilda rättsinstanser med behörighet på särskilda sakområden. Domar i specialdomstolarna ska kunna överklagas till tribunalen.

I november 2004 beslutade rådet att inrätta EU:s personaldomstol. Domstolen består av sju domare som utses för en period av sex år. Peronaldomstolens uppgift är att avgöra tvister mellan EU och dess anställda. Tidigare avgjordes tvister av tribunalen. Personaldomstolens domar kan överklagas till tribunalen.

Genaraladvokaten yttrar sig innan domen

Generaladvokatens yttrande är inte en dom. Generaladvokatens uppgift är att helt självständigt skriva ett förslag till avgörande i målet. Generaladvokatens förslag blir offentligt när den muntliga och skriftliga delen av processen är klar men innan domarna i EU-domstolen börjar sina överläggningar. I ungefär 50-60 procent av fallen går domarna på generaladvokatens linje.

Även om inte EU-domstolen följer generaladvokatens linje finns det mycket intressant att hämta i deras förslag till avgörande. Till skillnad från domstolen tillåter sig generaladvokaterna ofta att belysa flera aspekter av ett mål och att analysera domstolens rättspraxis. De kan också resonera för och emot en viss lösning och analysera de praktiska konsekvenserna av domen.

Det finns åtta generaladvokater, fem av dem är vikta för de fem ”stora” EU-länderna och övriga tre roterar i bokstavsordning. I början av 2013 tillträdde Nils Wahl posten som generaladvokat. Det är första gången en generaladvokat kommer från Sverige.

Senast uppdaterad: 2013-01-24