Ministerrådet lagstiftar och samordnar

I de allra flesta frågor beslutar ministerrådet med kvalificerad majoritet men i en del frågor krävs enhällighet, det vill säga alla medlemsländer måste vara eniga om beslutet. Vad som gäller står i EU:s fördrag.

Beslut som kräver enhällighet i ministerrådet är bland annat operativt samarbete mellan polismyndigheter, harmonisering av indirekta skatter och åtgärder om pass och id-kort.

Beslut som fattas inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kräver också enhällighet.

Ministerrådet röstar sällan

I praktiken försöker ministerrådet ofta nå enighet, konsensus, i en fråga. Det är sällan ministerrådet verkligen röstar i frågor. Om ministerrådet röstar har varje land ett visst antal röster som beror på hur stort landet är.

Tabellen nedan visar antal röster per medlemsland.

Textversion av tabellen

Krav för kvalificerad majoritet

När ministrarna beslutar med kvalificerad majoritet har varje land ett visst antal röster. För att uppnå kvalificerad majoritet ska minst 255 av rösterna läggas på förslaget samtidigt som minst hälften av EU-länderna ska rösta för.

När ett beslut fattas med kvalificerad majoritet kan ett EU-land begära en kontroll av att de länder som röstat för förslaget motsvarar 62 procent av EU:s befolkning. Om det inte gör det faller förslaget.

När beslut med kvalificerad majoritet fattas inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken gäller en högre tröskel för att uppnå majoritet. Då krävs, förutom den kvalificerade majoriteten av antalet röster, också att två tredjedelar av antalet medlemsländer står bakom beslutet.

Efter 2014 kommer reglerna för kvalificerad majoritet att ändras, se faktaruta.

Samordnar utrikes- och säkerhetspolitiken och koordinerar den ekonomiska politiken

Ministerrådet ska också samordna den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den höga representanten, Catherine Ashton, leder arbetet i rådet för utrikesfrågor. Det är hon som för EU:s talan gentemot andra länder och organisationer, efter samråd i arbetsgrupper och med ministrarna.

Ministerrådet samordnar och koordinerar också vissa samarbetsområden där medlemsländerna har huvudansvar för politiken. Detta kallas den öppna samordningsmetoden och innebär att ministerrådet sätter upp mål och riktlinjer för olika områden. EU-kommissionen fungerar som övervakare och kontrollerar att länderna uppfyller målen och anpassar sin politik efter riktlinjerna. Den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken är exempel på områden där den öppna samordningsmetoden används.

Senast uppdaterad: 2013-01-15