Att gå ur EU

Ämne: EUs framväxt och medlemsländer

I EU-fördraget artikel 50 står bestämmelser om vad som gäller när ett medlemsland vill gå ut ur EU. Om ett land inte längre vill vara med i EU ska det anmäla detta till Europeiska rådet. Europeiska rådet ska sedan ta fram riktlinjer, som ska ligga till grund för det avtal som unionen ska förhandla fram med medlemsstaten. Avtalet är tänkt att innehålla villkor för utträde, speciellt med tanke på medlemslandets framtida förbindelser med EU. Rådet ska ingå avtalet som ska beslutas om med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande.

Att ett medlemsland går ut ur EU innebär att EU-fördraget och Fördraget om EU:s funktionssätt inte längre ska gälla för landet antingen när avtalet träder i kraft eller, om det inte finns något avtal, två år efter landets anmälan om utträde.

Möjligheten att gå ut ur EU infördes i EU-fördraget den 1 december 2009 när Lissabonfördraget började gälla. Före det fanns ingen bestämmelse i fördragen om hur ett land går ur EU.

Storbritannien folkomröstade om fortsatt medlemskap

Sedan det dåvarande EG bildades har inget medlemsland begärt utträde. År 1975 höll Storbritannien en folkomröstning där frågan var om landet skulle fortsätta vara medlem i EU. Det blev ett ja i folkomröstningen och därför är Storbritannien fortfarande medlem. Ett nej i folkomröstningen hade aktualiserat frågan om utträde för Storbritannien.

Grönlands regionala utträde

Även om inget medlemsland har utträtt, finns det ett exempel på ett regionalt utträde ur EG. Grönland begärde att få lämna EG efter en folkomröstning 1982 och beviljades utträde 1985. Det rörde sig om ett regionalt utträde eftersom Grönland som en del av Danmark kom med i EG genom Danmarks medlemskap. Grönland är i dag associerat till EU som ett av dess "utomeuropeiska länder och territorier".

Senast uppdaterad: 2012-01-02