Meny Sök
Sök på EU-upplysningen

Vanliga sökord

Inga vanliga sökord hittades. Pröva att skriva klart ditt sökord och klicka på sökknappen.

Artiklar om EU

Inga artiklar hittades

Frågor och svar om EU

Inga frågor och svar hittades

EU:s fördrag är basen för samarbetet

EU-samarbetet bygger på ett antal fördrag som medlemsländerna enats om. I fördragen finns principerna för EU-samarbetet, hur EU:s institutioner ska fungera, vad EU får besluta om och hur det ska gå till. I EU-rättsliga sammanhang brukar fördragen kallas för primärrätt.

Fördrag och årtal när de började gälla

  • Romfördraget (EG-/EUF-fördraget)* - 1958
  • Euratom-fördraget* - 1958
  • Fusionsfördraget - 1967
  • Europeiska enhetsakten - 1987
  • Maastrichtfördraget (EU-fördraget)* - 1993
  • Amsterdamfördraget - 1999
  • Nicefördraget - 2003
  • Lissabonfördraget - 2009

*Grundfördrag

EU har tre grundfördrag som utgör basen för EU-samarbetet. Fördragen är avtal som medlemsländerna har kommit överens om:

  • EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionen, reglerar EU:s övergripande och konstitutionella funktion. EU-fördraget trädde i kraft 1993. Det är även känt som Maastrichtfördraget. Genom EU-fördraget bildades Europeiska unionen. De bestämmelser som finns i EU-fördraget idag började gälla den 1 december 2009 när Lissabonfördraget trädde i kraft.
  • EUF-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, kompletterar EU-fördraget med mer detaljerade och praktiskt inriktade bestämmelser. EUF-fördraget ersatte det tidigare EG-fördraget när Lissabonfördraget började gälla. Det ursprungliga fördraget, även känt som Romfördraget, trädde i kraft 1958.
  • Euratom-fördraget som innehåller EU:s regler om kärnenergi trädde i kraft 1958.

Ändringsfördrag ändrar i grundfördragen

Utöver EU:s grundfördrag finns det ett antal ändringsfördrag. Medlemsländerna har enats om dessa fördrag för att kunna ändra bestämmelser i grundfördragen. Ändringsfördragen kan ses som bruksansvisningar för hur grundfördragen ska ändras. De viktigaste ändringsfördragen är:

  • Fusionsfördraget som trädde i kraft den 1 juli 1967
  • Europeiska enhetsakten som trädde i kraft den 1 juli 1987
  • Amsterdamfördraget som trädde i kraft den 1 maj 1999
  • Nicefördraget som trädde i kraft den 1 februari 2003.
  • Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009.

Protokoll och förklaringar kompletterar fördragen

Ett antal protokoll och förklaringar är bifogade till fördragen. Protokollen har samma rättsliga ställning som själva fördragen och innehåller mer detaljerade bestämmelser på vissa områden.

Några exempel är protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, protokollen om Danmarks och Storbritanniens undantag från valutaunionen och protokollet om de nationella parlamentens roll i EU.

Förklaringar är enhälliga uttalanden från medlemsländerna, till exempel om djurskydd och om personer med funktionshinder. Det finns även förklaringar från en eller ett par av de fördragsslutande parterna. Förklaringarna är till skillnad från protokollen inte rättsligt bindande men de kan användas vid tolkning av fördragen.

Anslutningsfördragen reglerar nya länders medlemsskap

I anslutningsfördragen finns villkoren för nya länders medlemskap i EU. De innehåller bland annat ändringar av grundfördragen för att anpassa EU:s institutioner till de nya medlemmarna och ändringar av en rad rättsakter.

  • Anslutningsfördraget för Danmark, Irland och Storbritannien trädde i kraft den 1 januari 1973.
  • Anslutningsfördraget för Grekland trädde i kraft den 1 januari 1981.
  • Anslutningsfördraget för Portugal och Spanien trädde i kraft den 1 januari 1986.
  • Anslutningsfördraget för Finland, Sverige och Österrike trädde i kraft den 1 januari 1995.
  • Anslutningsfördraget för Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern trädde i kraft den 1 maj 2004.
  • Anslutningsfördraget för Bulgarien och Rumänien trädde i kraft den 1 januari 2007.
  • Anslutningsfördraget för Kroatien trädde i kraft den 1 juli 2013.

Till anslutningsfördragen hör även fördraget om Grönlands utträde, som trädde i kraft den 1 januari 1985.

Länderna måste vara överens för att ändra i fördragen

Ändringar av fördragen ska ske enligt en bestämd procedur som finns i artikel 48 i EU-fördraget. Ändringar kan ske antingen genom det ordinarie ändringsförfarandet eller genom det förenklade ändringsförfarandet. Varje medlemslands regering, Europaparlamentet eller EU-kommissionen kan föreslå ändringar i fördragen. För att ändringarna ska börja gälla måste alla medlemsländer godkänna dem.

Det ordinarie ändringsförfarandet kräver konvent

Det ordinarie ändringsförfarandet kan tillämpas på samtliga EU:s fördrag. Om en majoritet av Europeiska rådet beslutar om att ett förslag till fördragsändring ska utredas är huvudregeln att ett konvent ska sammankallas.

Konventet ska bestå av representanter från de nationella parlamenten, Europaparlamentet, medlemsländernas stats- och regeringschefer samt EU-kommissionen. Konventets uppgift är att ta fram en rekommendation om förslaget till den regeringskonferens som därefter ska sammankallas.

Regeringskonferensen består av representanter från medlemsländernas regeringar. Konferensen ska besluta om en text som alla medlemsländers stats- och regeringschefer kan godkänna, eftersom det finns ett krav på enhällighet för alla ändringar eller tillägg till fördragen.

När alla stats- och regeringscheferna har godkänt ett förslag till nytt fördrag ska fördraget ratificeras, vilket betyder att det ska godkännas av medlemsländernas nationella parlament. Först när samtliga nationella parlament har godkänt ett nytt fördrag kan det börja gälla.

Förenklat ändringsförfarande – inget konvent behövs

I vissa sammanhang kan fördragen ändras genom ett förenklat ändringsförfarande. Fördragsändringar som beslutas med ett förenklat ändringsförfarande får inte ge EU utökade befogenheter.

Det förenklade ändringsförfarandet kan användas vid ändringar i EUF-fördragets tredje del som handlar om unionens politik och inre åtgärder. Förenklat innebär det att Europeiska rådet med enhällighet kan besluta om fördragsändringar inom denna del utan att tillkalla ett konvent. Ändringarna måste ratificeras av samtliga nationella parlament för att de ska kunna börja gälla.

Vissa möjligheter att ändra beslutsregler

Europeiska rådet kan även använda ett förenklat ändringsförfarande för att ändra omröstningsreglerna i ministerrådet eller byta beslutsregel från särskilt till ordinarie lagstiftningsförfarande. Detta kallas ibland för passereller. Vissa delar i fördragen får inte ändras på detta sätt, till exempel inte bestämmelser om EU:s egna medel och flexibilitetsklausulen.

Europeiska rådet kan ge ministerrådet tillåtelse att rösta med kvalificerad majoritet på ett visst område eller i en viss fråga som egentligen kräver enhällighet enligt fördragen. Möjligheten gäller EUF-fördraget och avdelning V i EU-fördraget som handlar om EU:s yttre åtgärder och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Däremot får omröstningsreglerna inte ändras för beslut som har militära och försvarsmässiga konsekvenser.

Genom ett förenklat förfarande kan Europeiska rådet, om Europaparlamentet godkänner det, också besluta att ändra beslutsregler i EUF-fördraget från ett särskilt lagstiftningsförfarande till ett ordinarie lagstiftningsförfarande.

De nationella parlamenten har vetorätt mot beslut som tas med detta förenklade ändringsförfarande. Om riksdagen eller ett annat nationellt parlament lägger in sitt veto mot beslutet kan det inte antas. Vetot måste läggas inom sex månader efter det att förslaget presenterats för parlamenten.

Ordförklaringar

Enhällighet

När ministerrådet beslutar med enhällighet innebär det att alla måste vara överens för att kunna fatta ett beslut. Om någon röstar emot förslaget går det inte igenom.

Läs mer om Enhällighet

EU-kommissionen

EU-kommissionen föreslår nya EU-lagar och bevakar att EU-länderna följer de regler EU har. Kommissionen har 28 kommissionärer, en från varje EU-land.

Läs mer om EU-kommissionen

Europaparlamentet

Europaparlamentet beslutar om nya EU-lagar tillsammans med ministerrådet. Ledamöter i Europaparlamentet väljs i allmänna val i EU-länderna.

Läs mer om Europaparlamentet

Europeiska centralbanken

Europeiska centralbanken (ECB) är gemensam centralbank för de länder som har infört euro som valuta. ECB:s uppgift är att hålla inflationen på en låg nivå.

Läs mer om Europeiska centralbanken

Europeiska rådet

Europeiska rådet bestämmer om riktlinjerna för EU-samarbetet på längre sikt. Europeiska rådet består av en vald ordförande, EU-ländernas stats- eller regeringschefer samt EU-kommissionens ordförande.

Läs mer om Europeiska rådet

Fördrag

Ett fördrag är ett avtal mellan länder. EU-samarbetet bygger på ett antal fördrag som EU-länderna har kommit överens om. I fördragen finns reglerna för hur EU-länderna ska samarbeta.

Läs mer om Fördrag

Kvalificerad majoritet

När ministerrådet beslutar med kvalificerad majoritet måste 55 procent av EU-länderna rösta för förslaget, det vill säga 16 av 28 länder. De länderna ska tillsammans motsvara minst 65 procent av EU:s befolkning.

Läs mer om Kvalificerad majoritet

Ministerrådet

Ministerrådet beslutar om nya EU-lagar, i de flesta fall tillsammans med Europaparlamentet. Ministerrådet består av 28 ministrar, en från varje EU-lands regering.

Läs mer om Ministerrådet

Vetorätt

En stat eller en part har vetorätt när den kan stoppa ett förslag genom att rösta nej.

Läs mer om Vetorätt

Konsoliderade versioner av fördragen innehåller alla ändringar

När fördragen ges ut i bokform eller publiceras på Internet är det ofta grundfördragen i sina konsoliderade versioner. Det innebär att alla ändringar från relevanta ändringsfördrag finns inarbetade i texten. På så sätt behöver man inte läsa grundfördragen och ändringsfördragen separat.

De konsoliderade versionerna är inte juridiskt bindande texter utan ska endast ses som hjälpmedel.

Senast uppdaterad: 2016-05-24

Hade du nytta av denna information?

När du svarar på frågan ovan samtycker du också till att cookies används. Inga personuppgifter lagras. Mer om cookies.