Meny Sök
Sök på EU-upplysningen

Vanliga sökord

Inga vanliga sökord hittades. Pröva att skriva klart ditt sökord och klicka på sökknappen.

Artiklar om EU

Inga artiklar hittades

Frågor och svar om EU

Inga frågor och svar hittades

EU:s fördrag har ändrats vid flera tillfällen

Lissabonfördraget som började gälla i december 2009 införde ändringar i EU:s grundfördrag. Men EU:s fördrag har ändrats flera gånger tidigare. På 60-talet innebar ändringar att EU fick färre styrande institutioner. I början av 90-talet ledde fördragsändringar till att EU fick besluta om en gemensam utrikespolitik och att införa en ekonomisk och monetär union (EMU).

EU:s fördrag har ändrats vid flera tillfällen före Lissabonfördraget. Här nedanför finns en översikt över ändringar som gjorts i fördragen, från EEG fram till och med Nicefördraget som är det ändringsfördrag som kom före Lissabonfördraget.

Fusionsfördraget 1967

Fusionsfördraget slog samman institutionerna för Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) med Euratom och Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). I stället för tre ministerråd och tre kommissioner fanns det nu bara ett ministerråd och en kommission. Tillsammans fick de tre gemenskaperna namnet Europeiska gemenskaperna (EG). Varje gemenskap styrdes fortfarande av sitt eget fördrag. Fusionsfördraget började gälla den 1 juli 1967.

Europeiska enhetsakten 1987

Europeiska enhetsakten utökade möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet istället för enhällighet, särskilt vid beslut kopplade till den inre marknaden. Enhetsakten införde även samarbetsförfarandet, en beslutsprocedur som gav Europaparlamentet större inflytande än tidigare. Dessutom fördes nya avdelningar in i fördraget: ekonomiskt och monetärt samarbete, forskning och utveckling, miljöpolitik samt ekonomisk och social sammanhållning. Enhetsakten trädde i kraft den 1 juli 1987.

Maastrichtfördraget (EU-fördraget) 1993

Genom Maastrichtfördraget, även känt som EU-fördraget, skapades Europeiska unionen (EU). Samtidigt bytte Europeiska ekonomiska gemenskapen namn till Europeiska gemenskapen (EG). EEG-fördraget blev EG-fördraget. Maastrichtfördraget skrevs under i februari 1992 men började gälla först den 1 november 1993.

Fördraget innebar att nya områden skulle läggas till EG, vilket innebar ändringar av EG-fördraget. Dessutom inrättades en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) och ett samarbete i rättsliga och inrikes frågor (RIF). Dessa olika delar skulle bindas samman av den Europeiska unionen och därmed av gemensamma institutioner och gemensamma mål och principer.

Den konstruktion som skapades genom Maastrichtfördraget brukar beskrivas i form av tre pelare. Den första pelaren representerade den överstatliga delen av samarbetet, EG. De övriga två delarna representerade de två nya samarbetsområdena GUSP och RIF.

Mandatperioden för kommissionärerna i EU-kommissionen blev fem år istället för fyra. En ny regel var även att vid val av ny kommission ska de föreslagna kommissionärerna som grupp bli godkänd av Europaparlamentet. EG-domstolen fick möjlighet att utdöma böter för ett medlemsland som bryter mot gemenskapsrätten. Maastrichtfördraget skapade även tre nya institutioner: Europeiska ombudsmannen, revisionsrätten och Regionkommittén.

Inom fler områden infördes beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet. Europaparlamentet fick mer inflytande genom att medbeslutandeförfarandet infördes, vilket innebar att Europaparlamentet och ministerrådet måste vara överens om kommissionens förslag för att det ska kunna antas. Dessutom utvidgades användningen av det så kallade samarbetsförfarandet, där Europaparlamentet genom ett nej tvingar rådet att besluta med enhällighet i frågor som annars kan fattas med kvalificerad majoritet.

Den så kallade subsidiaritetsprincipen fick en egen artikel genom Maastrichtfördraget.

Genom Maastricht fick EG-fördraget en helt ny avdelning om hur en ekonomisk och monetär union (EMU), skulle upprättas.

Det fanns redan i EEG-fördraget vissa bestämmelser kring arbetsmiljö och arbetsmarknad, och samarbetet på området utvecklades till en social stadga som antogs 1989. Storbritannien valde att stå helt utanför stadgan som inte heller var bindande för de övriga medlemsländerna.

När samarbetet på området genom Maastrichtfördraget skulle omfatta även en "social dimension" ville inte Storbritannien godkänna förslaget och lösningen blev att de övriga 11 medlemsländerna kom överens om att de skulle anta ett så kallat "socialt protokoll". I det sociala protokollet ingick områden som arbetsmiljö, arbetsvillkor, information och samråd med arbetstagare, jämställdhet, åtgärder för långtidsarbetslösa och socialt skydd för arbetstagare. Genom Amsterdamfördraget 1999 (se nedan) fick sedan de här frågorna en starkare ställning i och med att de då skrevs in i EG-fördraget.

Maastrichtfördraget införde även EU-medborgarskapet. Alla som är medborgare i ett EU-land är automatiskt EU-medborgare. Den som är EU-medborgare kan röra sig fritt och uppehålla sig i alla länder i EU, både av personliga och yrkesmässiga skäl. EU-medborgaren har också andra rättigheter, till exempel att delta i vissa val i det land där hon eller han bor.

Amsterdamfördraget 1999

Amsterdamfördraget förde in ytterligare områden i EG-fördraget: gränskontrollfrågor, asyl- och invandringspolitik samt civilrätt. Dessa områden tillhörde tidigare EU:s tredje pelare. Genom att flyttas över till EG-fördraget blev dessa områden en del av den överstatliga gemenskapspelaren.

Europaparlamentets inflytande ökade genom att det blev medbeslutande på fler områden än tidigare, bland annat miljö, folkhälsa, konsumentskydd, jämställdhet, rätten att etablera sig i ett annat EU-land, samordningen av de sociala trygghetssystemen, regionalstöd, transporter, utvecklingsbistånd och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.

Amsterdamfördraget skrevs under i oktober 1997 och började gälla den 1 maj 1999.

Nicefördraget 2003

Nicefördraget förändrade flera regler som rör institutionernas organisation och beslutsprocessen. Syftet var att förbereda EU för den kommande utvidgningen. Nicefördraget innebar bland annat att fler beslut skulle tas med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet i ministerrådet. Dessutom satte fördraget upp nya bestämmelser om Europaparlamentets och kommissionens storlek.

Det infördes också ett förfarande för att vidta åtgärder mot ett medlemsland som bryter mot någon av EU:s grundläggande värderingar. Nicefördraget skrevs under i februari 2001 och började gälla den 1 februari 2003.

Senast uppdaterad: 2016-05-24

Hade du nytta av denna information?

När du svarar på frågan ovan samtycker du också till att cookies används. Inga personuppgifter lagras. Mer om cookies.