I fokus

Publicerad: 2011-10-28 Senast uppdaterad: 2011-10-28

Debatten om EU:s jordbruksstöd i gång

Ämne: Ekonomi, Jordbruk och fiske

Det är många intressen och samhällsområden som berörs av EU:s jordbrukspolitik. Böndernas inkomster, landsbygdens utveckling, livsmedelssäkerhet, handel i och utanför EU, konsumenternas krav samt miljö och hållbart klimat – för att nämna några. Till detta kommer EU-ländernas syn på EU:s budget och vad den ska användas till. I dagsläget går ungefär 40 procent av budgeten till jordbrukspolitiken. Sverige vill att den andelen minskar.

37 procent av budgeten till jordbruk

I juni i år presenterade EU-kommissionen sitt förslag till långtidsbudget för 2014-2020 för hela EU:s verksamhet. Kommissionen vill denna period satsa 37 procent av EU-budgeten på jordbruk.

Vad ska dessa pengar användas till? I oktober lade EU-kommissionen fram sitt förslag till jordbrukspolitik för den nya sjuårsperioden. Jordbrukspolitiken delas in i två delar: den ena delen handlar om ekonomiskt stöd till jordbrukarna och den andra delen om landsbygdsutveckling.

Det mesta av pengarna, ungefär 70 procent, ska användas som ekonomiskt stöd till jordbrukarna. EU-kommissionen menar att jordbrukaryrket ofta innebär låga inkomster och höga risker. Bönderna ska få ett basinkomststöd och därutöver ska de få ett miljöstöd om de odlar minst tre grödor, håller betesmarker öppna och avsätter en viss andel av arealen för ekologisk produktion. Dessa inkomststöd kallas direktstöd.

EU-kommissionen vill införa bidragstak till bönderna

Bara de som är aktiva jordbrukare, och följer EU:s villkor om djurskydd och miljöregler, ska kunna få direktstöd. EU-kommissionen vill också införa ett tak på hur mycket stöd ett jordbruksföretag kan få. Det handlar om högst 300 000 euro per år.

I dagsläget ser direktstöden olika ut i EU:s medlemsländer. Stöden har beräknats på olika sätt vid olika tidpunkter, vilket gör att bönder i gamla medlemsländer får mer än sina kollegor i nya medlemsländer. Nu föreslår EU-kommissionen att villkoren ska bli mer jämlika. Alla medlemsländer måste gå mot en enhetlig betalning per hektar på nationell eller regional nivå under den kommande sjuårsperioden.

EU ska gripa in om efterfrågan sviktar

EU ska även i fortsättningen stabilisera marknaden för jordbruksprodukter, det vill säga garantera bönderna ett lägsta pris (interventionspris) för sina varor oberoende av marknadspriset.

Kommissionen föreslår också att den ska kunna ta till nödåtgärder inom alla jordbrukssektorer om det uppstår större störningar på marknaden. EU-kommissionen hänvisar bland annat till krisen med e-kolibakterier sommaren 2011, då efterfrågan på spanska gurkor närmast upphörde.

Företagande och klimatmål på landsbygden

Den andra delen i jordbrukspolitiken handlar om landsbygdsutveckling. Kommissionens förslag för 2014-2020 bygger vidare på det program för landsbygdsutveckling som redan ingår i EU:s jordbrukspolitik.

Projekt som ska få ekonomiskt stöd måste tydligare än tidigare följa vissa mål. EU ska bland annat stödja projekt som utvecklar företagande på landsbygden och som prioriterar miljöförbättringar, till exempel användning av förnybara energikällor.

EU-kommissionen föreslår att ungefär 23 procent av jordbruksbudgeten går till landsbygdsutveckling. Medlemsländerna ska själva bidra med ungefär samma belopp som EU. I mindre utvecklade regioner kan EU stå för merparten av bidraget.

Debatten ska följas av beslut

Kommissionens förslag om jordbrukspolitiken består av flera olika lagförslag. Europaparlamentet och ministerrådet ska nu behandla förslagen, diskutera och besluta om dem. I början av 2013 beräknas förslagen vara klubbade.

För Europaparlamentet är det första gången man är med och fattar beslut om EU:s jordbrukspolitik i en långtidsbudget. Tidigare har jordbrukspolitiken varit ministerrådets fråga och parlamentet har visserligen fått ge synpunkter, men inte varit lagstiftare. Förändringen genomfördes i och med att Lissabonfördraget trädde i kraft.

Olika intressen gör sin röst hörd

Regeringar, partier, bransch- och intresseorganisationer och många andra deltar i debatten. Den svenska regeringen vill till exempel se en betydligt mindre jordbruksbudget. Jordbruksminister Eskil Erlandsson vill att direktstöden till jordbrukarna på sikt fasas ut samtidigt som han ser positivt på miljöinsatser i landsbygdsprogrammet.

Frankrikes jordbruksminister Bruno Le Maire är av en annan uppfattning. Han menar istället att direktstöden till bönderna är en nödvändig inkomst för dem och att EU:s jordbruksbudget inte kan minska om den ska klara de ambitioner som förslaget innehåller.

Politikerna i Europaparlamentets jordbruksutskott hade en första debatt om förslaget med den ansvarige kommissionären Dacian Cioloş redan samma dag det presenterades. Några krävde enklare regler och administration för jordbrukarna, medan andra ville att konsumenternas åsikter inte fick glömmas bort.

De europeiska böndernas intresseorganisation Copa påpekar att bönderna i EU i genomsnitt tjänar hälften så mycket jämfört med kollegor i andra yrken. Direktstöden måste därför vara kvar om det ska finnas jordbrukare även i framtiden.

Världsnaturfonden, WWF, uttrycker besvikelse över kommissionens förslag och menar att det fortsatta direktstödet till bönder mest ger vinster till stora jordbruksföretag och skadar miljön.

Även FN:s särskilda rapportör om rätt till mat (Special Rapporteur on the Right to Food) har uttalat sig om jordbruksbudgeten. Han menar att EU lägger för mycket pengar på att göra EU:s jordbruk internationellt konkurrenskraftigt, en satsning som utvecklingsländerna inte har någon möjlighet att bemöta.