Meny Sök
Sök på EU-upplysningen

Vanliga sökord

Inga vanliga sökord hittades. Pröva att skriva klart ditt sökord och klicka på sökknappen.

Artiklar om EU

Inga artiklar hittades

Frågor och svar om EU

Inga frågor och svar hittades

Brott och straff inom EU

Det ska vara lätt för människor, varor och kapital att röra sig på den gemensamma europeiska marknaden. Det är en grundprincip i EU-samarbetet. Men när gränserna mellan länderna tas bort blir det också lättare för brottslingar att röra sig fritt. Därför arbetar EU med att bekämpa gränsöverskridande och allvarlig brottslighet.

När den inre marknaden skulle genomföras och gränserna tas bort uppkom problem som behövde hanteras gemensamt inom EU. Sedan Maastrichtfördraget 1993 har EU därför rätt att besluta i straffrättsliga och polisära frågor.

Rättsfrågor ett känsligt område

Rättsfrågor är principiellt viktiga för varje land. Synen på vad som ska vara kriminellt, hur brott ska bekämpas och vilka straff som ska användas skiljer sig åt mellan EU-länderna. Därför har EU begränsat det straffrättsliga och polisiära samarbetet till att gälla särskilt allvarliga brott som drabbar fler medlemsländer. Det ska dessutom vara svårt för länderna att hantera brotten på egen hand.

EU:s beslutsregler i straffrättsliga och polisiära frågor är utformade så att det ska vara svårare att besluta mot ett lands vilja än vad det är i andra frågor som EU beslutar om.

Polissamarbetet har fördjupats

Till en början var EU:s polisiära och straffrättsliga samarbete mellanstatligt. Varje land hade vetorätt mot beslut och EU kunde inte heller kontrollera hur länderna genomförde reglerna i sin nationella lagstiftning.

Samarbetet har sedan utvecklats och fördjupats, särskilt efter de terroristattacker som drabbade USA och Europa i början av 2000-talet. EU beslutade då om en mängd regler för att bekämpa terrorism. Reglerna påverkar även annan typ av brottslighet. Exempel på sådana regler är den europeiska arresteringsordern och penningtvättdirektivet.

Straffrättsliga och polisiära frågor är överstatliga

Sedan 2009 är samarbetet i straffrättsliga och polisiära frågor överstatligt. Det innebär att EU och medlemsländerna delar rätten att besluta om regler inom området. Men precis som tidigare är det länderna själva som ansvarar för att upprätthålla lag, ordning och säkerhet inom det egna landet. Det innebär till exempel att EU har gemensamma regler för att bekämpa människohandel men saknar rätt att besluta om det ska vara lagligt eller förbjudet med prostitution i EU-länderna.

Principen om ömsesidigt erkännande styr

Det straffrättsliga samarbetet bygger på att EU-länderna ska erkänna varandras domar och straffrättsliga beslut. Länderna ska alltså inte ifrågasätta varandras domar och beslut.

Om ett land till exempel begär att en misstänkt eller dömd person ska överlämnas ska landet som fått förfrågan bara kontrollera att överlämningen är möjlig, inte pröva själva fallet. Ett annat exempel på denna princip är att ett land inte ska ifrågasätta böter som ett annat land vill få hjälp med att driva in.

Ländernas straffrättsliga regler ska bli mer lika

Det straffrättsliga samarbetet ska också leda till att EU-ländernas regler och processer inom straffrätten blir mer jämförbara. Därför kan EU under vissa förutsättningar besluta om minimiregler om till exempel bevis och rättigheter för brottsoffer. Att det är minimiregler betyder att EU-länderna kommer överens om en lägsta nivå för reglerna. Enskilda medlemsländer kan sedan ha strängare regler om de vill det.

Inom några områden får EU besluta om minimiregler om villkor för när en lag ska användas och straff för brottet, nämligen:

  • terrorism
  • människohandel och sexuellt utnyttjande av barn och kvinnor
  • olaglig narkotikahandel
  • olaglig handel med vapen
  • penningtvätt
  • korruption
  • förfalskning av betalningsmedel, till exempel pengar
  • IT-brottlighet
  • organiserad brottslighet

EU kan också besluta om regler för att förebygga och lösa så kallade behörighetskonflikter, det vill säga vilket lands lagar som ska tillämpas och vilken domstol som ska döma i ett mål.

Som stöd för EU-ländernas polis- och åklagarmyndigheter finns organet Eurojust. EU stödjer även utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet.

EU-ländernas polismyndigheter ska samarbeta

Det polisära samarbetet handlar om att polis och andra brottsförebyggande och brottsbekämpande myndigheter ska samarbeta och hjälpa varandra. Ett viktigt stöd för de nationella myndigheterna är EU:s polisbyrå Europol.

EU har också ett brottsförebyggande nätverk (EUCPN) för alla EU-länder. Nätverket ska bidra till att utveckla det brottsförebyggande arbetet och stödja åtgärder på lokal och nationell nivå. Det finns även en europeisk polisakademi (Cepol) som ska förstärka samarbetet mellan de nationella utbildningsinstituten för brottsbekämpning och bidra till utbildning av högre tjänstemän.

Efterlysningsregister och utbyte av uppgifter från nationella register

EU-länderna utbyter uppgifter om dömda och eftersöka personer och föremål. De ska också ge varandra tillgång till vissa register.

I efterlysningsregistret SIS (Schengens informationssystem) registrerar Schengenländerna uppgifter om efterspanade personer och föremål samt uppgifter som ska hindra tredjelandsmedborgare som är utvisade eller utgör en säkerhetsrisk från att komma in i Schengenområdet.

När en EU-medborgare blir dömd för ett brott i ett annat EU-land ska hemlandet få information om domen och andra anknytande uppgifter. På så sätt ska varje land ha fullständig information om andra EU-länders domar mot de egna medborgarna. På samma sätt ska ett EU-land kunna begära ett registerutdrag från en brottsmisstänkt persons hemland för att kunna få en samlad bild av personens belastningsuppgifter.

EU kan ingå avtal med länder utanför EU

EU kan ingå avtal med länder utanför EU om det till exempel handlar om frågor som rör utlämning och internationell rättslig hjälp. EU-länderna kan också på egen hand ingå avtal med länder utanför EU.

Ordförklaringar

EU-medborgare

Den som är medborgare i ett EU-land är också EU-medborgare. EU-medborgarskapet ger vissa rättigheter, till exempel rätten att rösta i val till Europaparlamentet.

Läs mer om EU-medborgare

Tredjelandsmedborgare

Tredjelandsmedborgare är en person som är medborgare i ett land utanför EU/EES.

Läs mer om Tredjelandsmedborgare

Vetorätt

En stat eller en part har vetorätt när den kan stoppa ett förslag genom att rösta nej.

Läs mer om Vetorätt

Exempel på EU-lagar som ska förebygga och bekämpa brott

Den europeiska arresteringsordern

Arresteringsorden innebär att ett EU-land kan begära att ett annat EU-land överlämnar en person som är misstänkt eller dömd för brott. Är arresteringsordern korrekt utfärdad ska överlämningen genomföras.

Penningtvättdirektivet

Direktivet ska förhindra missbruk av det finansiella systemet för att tvätta pengar och finansiera terrorism. Reglerna innebär att banker och andra företag ska kontrollera sina kunder och misstänkta penningtransaktioner.

Senast uppdaterad: 2016-05-10

Hade du nytta av denna information?

När du svarar på frågan ovan samtycker du också till att cookies används. Inga personuppgifter lagras. Mer om cookies.