EU ska förebygga och bekämpa terrorism
Ämne:
Brott och straff,
Internationella relationer
EU:s politik för att förebygga och bekämpa terrorism har utvecklats under 2000-talet. Politiken berör inte bara rättsliga frågor. Både offentlig och privat sektor påverkas. De flesta av åtgärderna används även mot andra typer av brott.
Ansvaret för att bekämpa terrorism ligger i första hand på de enskilda länderna. Men efter att USA och Europa i början av 2000-talet utsattes för allvarliga terrorattacker har det blivit en prioriterad fråga på EU-nivå.
Huvudansvaret att bekämpa brott ligger fortfarande på de enskilda medlemsländerna. EU:s roll är i första hand att stödja medlemsländerna, men EU har möjlighet att besluta om gemensamma regler om det anses nödvändigt.
Ministerrådet spelar en central roll i arbetet. Till sin hjälp har rådet två arbetsgrupper mot terrorism som består av experter från de ansvariga departementen i medlemsländerna. Den ena arbetsgruppen arbetar med de inre aspekterna av terrorism medan den andra arbetar med de internationella aspekterna. EU har en särskild samordnare för kampen mot terrorism som är placerad i ministerrådets sekretariat.
Strategier mot terrorism
EU har två övergripande strategier om unionens säkerhet, dels en om säkerheten inom EU och dels en om EU:s säkerhet i världen. Båda strategierna pekar ut terrorism som ett av de främsta hoten mot unionens säkerhet.
Hur EU ska arbeta för att förebygga och bekämpa terrorism styrs i första hand av EU:s antiterrorstrategi. Den omfattar både en intern och en global dimension av EU:s terrorismbekämpning. Antiterrorstrategin antogs 2005 och har fyra huvudlinjer:
- Förebygga - EU ska förhindra att personer söker sig till terrorism och arbeta för att hantera radikalisering och rekrytering.
- Skydda - EU ska stärka skyddet av människor och infrastruktur. Bland annat ska gränser, transporter och energiförsörjningen skyddas bättre.
- Förfölja - EU ska hjälpa medlemsländerna att hindra terroristernas planering, störa deras nätverk och rekrytering, stoppa deras finansiering och tillgång till materiel samt ge stöd till medlemsländerna så att de kan lagföra terroristbrott.
- Agera - EU ska förbereda sig inför eventuella terrorangrepp för att minimera skador genom förbättrad krishantering, samordning och stöd till medlemsländer och offer för terrorism.
I EU:s handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet, arbetsprogrammet för rättsliga och inrikes frågor för perioden 2010-2014, finns kommissionens förslag på lagstiftning och andra åtgärder mot terrorism som kommissionen väntas föreslå under perioden.
Terroristbrott ska hanteras likadant i hela EU
Efter terrorattackerna i USA 2001, Madrid 2004 och London 2005 har EU bland annat enats om en handlingsplan mot terrorism, ett åtgärdspaket mot terrorism och flera rambeslut.
Det mest centrala rambeslutet är det om bekämpande av terrorism. Genom rambeslutet införde medlemsländerna en gemensam definition av terrorism och angav vilka handlingar som ska betraktas som terroristbrott. Enligt rambeslutet ska det vara straffbart att uppmana, rekrytera eller utbilda andra till att begå terroristbrott. Rambeslutet anger minimikrav om påföljder och vilket medlemsland som ska vara behörigt att lagföra brottet. Avsikten med rambeslutet är att terroristbrott ska hanteras på ungefär samma sätt i alla medlemsländer.
Länderna ska hjälpa varandra vid en terroristattack
Med Lissabonfördraget infördes den så kallade solidaritetsklausulen i EU-fördraget. Solidaritetsklausulen slår fast att medlemsländerna ska hjälpa varandra om det inträffar en terroristattack, naturkatastrof eller "en katastrof som orsakas av människor" inom EU.
De flesta politikområden berörs
Politiken för att förebygga och bekämpa terrorism berör de flesta av EU:s samarbetsområden, inte bara rättsliga frågor. Allra tydligast påverkas de områden som hör samman med den fria rörligheten och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Men även andra områden såsom transport, energi och sysselsättnings- och socialpolitik berörs.
Även privata företag ska förhindra terrorism
EU:s åtgärder mot terrorism har även påverkat den privata sektorn. Framförallt märks det inom flyget och finanssektorn. På flygplatserna har säkerhetskontrollerna skärpts och flygbolag ska kontrollera passagerare och gods, medan bankerna är skyldiga att kontrollera att deras system inte används för penningtvätt eller finansiering av terroristverksamhet.
Samarbete med länder och organisationer utanför EU
EU ger stöd till länder utanför EU för att förebygga och bekämpa terrorism. När EU sluter avtal med andra länder kan de innehålla särskilda villkor om terrorismbekämpning.
EU utbyter även information med länder utanför unionen. Det mest omfattande samarbetet sker med USA.
Det internationella antiterrorarbetet bedrivs framförallt genom FN men även inom andra organisationer såsom Europarådet, världshandelorganisationen WTO och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. EU deltar i eller bidrar till arbetet i dessa organisationer och genomför i vissa fall även organisationernas beslut.
EU:s terroristlista har till exempel sin grund i en FN-resolution. FN-beslutet innebär att personer och grupper som deltar i terroristverksamhet ska få sina tillgångar frysta. FN:s medlemsländer ska specificera vilka dessa personer eller grupper är. EU valde att skapa en gemensam lista.
Rambeslutet om bekämpande av terrorism är ett annat exempel på hur EU har anpassat sig till beslut som tas av andra internationella organisationer. I detta fall rör det sig om en anpassning till Europarådets konvention mot terrorism.
Kritik mot kampen mot terrorism
Även om många åtgärder och EU-lagar har motiverats med syftet att bekämpa terrorism är dessa sällan renodlade antiterroriståtgärder. I de flesta fall används de även mot annan brottslighet, till exempel narkotika- eller människohandel.
Amnesty och andra människorättsorganisationer varnar för att kampen mot terrorism går ut över de mänskliga rättigheterna. Bland annat har många frivilligorganisationer fått indraget stöd på grund av otydliga misstankar om finansiering av terroristverksamhet. Det så kallade datalagringsdirektivet är ett annat exempel där kritikerna menar att reglerna innebär ett intrång i folks privatliv.
Senast uppdaterad: 2012-01-04