Handel och tjänster inom EU
Ämne:
Handel och företagande
Mellan EU:s medlemsländer ska varor, tjänster, kapital och personer kunna röra sig fritt. Ett företag ska kunna etablera sig i ett annat medlemsland och EU-länderna får inte sätta upp några hinder för varor. På EU:s inre marknad ska det råda fri konkurrens. EU har även andra regler som berör handel och tjänster, till exempel om skatter, reklam och upphovsrätt.
Ett centralt begrepp i EU är den inre marknaden och fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. De övergripande bestämmelserna finns i EU:s fördrag. Mer specifika regler finns i EU-lagar, till exempel direktiv och förordningar, som EU:s institutioner beslutat om. Den inre marknaden omfattar EU-länderna och Norge, Island och Liechtenstein genom EES-avtalet.
På den inre marknaden ska det inte finnas några hinder som diskriminerar andra EU-länders medborgare, företag, tjänster eller produkter. De hinder som skulle kunna begränsa rörligheten på EU:s marknad kan vara fysiska, tekniska eller skattemässiga (fiskala) hinder, se faktarutan.
På den inre marknaden är all diskriminering på grund av nationalitet förbjuden. Det innebär att en person ska behandlas på samma sätt oberoende av vilket EU-/EES-land han eller hon kommer från. Det har hänt att medlemsländer har fått ändra sina regler för att de är diskriminerande och gör skillnad på personer som kommer från det egna landet och de som kommer från ett annat medlemsland.
Den här avdelningen fokuserar på regler för varor, tjänster och kapital. Om du vill läsa mer om fri rörlighet för personer, se ”Fri rörlighet för personer och Schengen” i menyn till vänster på sidan.
Fri rörlighet för säkra varor
Varor ska kunna röra sig fritt mellan EU-länderna. Det är inte tillåtet att begränsa hur mycket varor som får föras från ett medlemsland till ett annat, till exempel genom att införa kvoter. Men medlemsländerna får göra undantag från reglerna om de har ett bra skäl till det, till exempel för att de ska kunna garantera allmän säkerhet eller skydda människors hälsa.
Varor som cirkulerar på den inre marknaden ska vara säkra. EU har regler för produktsäkerhet som ställer upp allmänna krav. Reglerna gäller för alla varor som rör sig på den inre marknaden, oavsett om de har sitt ursprung där eller om de kommit in från ett land som ligger utanför EU.
EU är en tullunion vilket innebär att det inte får finnas några tullar på varor som handlas inom EU. Däremot har alla EU-länder en gemensam tull gentemot varor som kommer från ett tredje land, det vill säga ett land utanför EU. Läs mer om EU:s handel med länder utanför EU under fliken ”EU i världen”.
Fri rörlighet för tjänster
EU:s regler om fri rörlighet för tjänster innebär att medborgare och företag i ett EU-land fritt ska kunna köpa, ta emot, erbjuda och utföra tjänster i andra EU-länder. Exempel på tjänster är byggarbeten, sjukvård och tv-sändningar.
Den fria rörligheten gäller även för finansiella tjänster. Med det menas tjänster som tillhandahålls av banker, försäkrings-, värdepappers- och fondföretag.
Medlemsländerna har möjlighet att begränsa den fria rörligheten med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Men begränsningen får inte leda till att ett land missgynnar andra länders företag i förhållande till sina egna.
Fri rörlighet för kapital
Alla hinder mot kapitalrörelser och betalningar över gränserna är förbjudna inom EU. Medborgare och företag som är etablerade inom EU kan överföra obegränsade summor från ett EU-land till ett annat. De har dessutom rätt att öppna bankkonton i andra EU-länder på samma villkor som landets egna medborgare. Reglerna gäller även rätten att köpa företag och fast egendom.
Medlemsländerna får inte införa restriktioner mot kapitalrörelser och betalningar. De har däremot rätt att hålla kolla på hur mycket kapital som rör sig in och ut ur landet.
Den fria rörligheten för kapital och betalningar gäller även mellan medlemsländerna och länder som inte ingår i EU. Men det finns möjlighet till vissa begränsningar.
Företag får inte begränsa konkurrensen
Ledordet på den inre marknaden är fri konkurrens. Alla åtgärder som snedvrider konkurrensen på EU:s marknad är förbjudna. Det kan handla om avtal mellan företag om att dela upp marknaden mellan sig eller att samarbeta i prissättningen av varor. För att ett avtal ska vara otillåtet måste det ha en märkbar effekt på den gemensamma marknaden.
EU har regler om hur den offentliga sektorn, till exempel myndigheter, ska göra när den upphandlar varor och tjänster. Det finns även EU-regler om statligt företagsstöd. Statligt stöd är tillåtet så länge det inte snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. EU-kommissionen övervakar ländernas statsstöd och kan besluta om att förbjuda ett statsstöd.
Monopol är i regel inte tillåtna men det finns undantag. Statliga monopol kan vara tillåtna om de kan motiveras med hänvisning till exempelvis folkhälsa och allmän säkerhet. Monopolet får inte göra skillnad mellan personer från andra medlemsländer eller mellan inhemska och utländska varor. Svenska Systembolaget är ett exempel på statligt monopol.
EU har regler för varumärken och upphovsrätt
EU har regler inom immaterialrätten. Det är regler om hur varumärken och uppfinningar skyddas från kopiering och exploatering av andra. I immaterialrätten ingår patenträtt, upphovsrätt, varumärkesrätt och designskydd. EU har en del gemensamma regler på området men det finns också nationella regler som bygger på internationella avtal.
Patent innebär ensamrätt till att utnyttja en uppfinning kommersiellt under en begränsad tid. Idag måste man söka patent i varje enskilt EU-land. Men EU-länderna planerar att införa ett gemensamt system för patent.
Upphovsrätt ger skydd för alla former av litterära samt konstnärliga verk och skyddet uppstår så fort ett verk skapats. EU har upphovsrättsliga regler som bland annat gäller datorprogram, databaser och mångfaldigande eller spridning av skyddat material.
Inom EU finns även regler om ett särskilt EG-varumärke. Det är giltigt inom hela unionen och ger ägaren ensamrätt att använda varumärket kommersiellt.
Länderna får inte ha diskriminerande skatter
EU-länderna har gemensamma regler för indirekta skatter, som mervärdesskatt (moms) och punktskatt. För direkta skatter, som skatt på arbetsinkomst, är det oftast medlemsländernas egna regler som gäller. Vid handel mellan EU:s länder gäller olika skatteregler beroende på om det är en privatperson eller ett företag som står för köpet.
Det är förbjudet för EU-länderna att sätta upp regler som innebär att skatten på varor från andra medlemsländer är högre än skatten på varor från det egna landet. Detta gäller både vid införsel och också vid utförsel av varor från ett EU-land till ett annat.
EU har regler om reklam
EU har regler för hur ett företag får göra reklam för sina produkter. Reklamen får aldrig vara vilseledande för konsumenten. Det finns specialregler för olika varugrupper, till exempel receptbelagda läkemedel och alkohol. Det finns inget generellt förbud mot alkoholreklam i EU, däremot är tobaksreklam i princip alltid förbjudet.
Reklamreglerna riktar sig även till dem som sänder reklamen, till exempel ett tv-bolag. Om marknadsföringen sker på tv får den totala reklamtiden inte överstiga 12 minuter per timme.
Senast uppdaterad: 2012-01-13