Sök på EU-upplysningen

Vanliga sökord

Inga vanliga sökord hittades. Pröva att skriva klart ditt sökord och klicka på sökknappen.

Artiklar om EU

Inga artiklar hittades

Frågor och svar om EU

Inga frågor och svar hittades

Tjänster och kapital mellan EU-länder

Tjänster och kapital ska kunna röra sig fritt på EU:s inre marknad. I EU:s tjänstedirektiv finns regler för företag och privatpersoner som vill starta eller driva verksamhet i ett annat EU-land. Företag och personer som vill föra över summor till andra EU-länder ska kunna göra det utan begränsningar.

En av grundprincipen på EU:s inre marknad är att det inte ska finnas något hinder mellan länderna för vare sig tjänster eller kapital.

De övergripande bestämmelserna finns i EU:s fördrag, mer konkreta regler finns i EU-direktiv eller -förordningar. Reglerna berör företag, enskilda personer och myndigheter i EU-länderna och i de flesta fall även i EES-länderna Island, Norge och Liechtenstein.

Restauranger och hantverkartjänster är exempel

Inom EU ska det råda etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster. Med ”tjänst” menas en prestation som görs mot betalning och som inte omfattas av reglerna för varor, personer och kapital. Exempel på tjänster är hantverkstjänster och restauranger. Skillnaden mellan tillhandahållandet av tjänster och etablering ligger främst i om verksamheten är tillfällig eller permanent.

EU:s regler om fri rörlighet för tjänster och rätten till etablering gäller både företag och medborgare:

  • Ett företag i EU som erbjuder tjänster i ett medlemsland ska kunna göra det även i andra medlemsländer.
  • Företagets anställda ska fritt kunna resa in och tillfälligt vistas i andra medlemsländer för att utföra tjänsten som företaget erbjuder.
  • En EU-medborgare ska kunna ta del av tjänsteutbudet i andra medlemsländer. En person ska kunna resa till ett annat medlemsland för att ta emot tjänster, till exempel sjukvård.
  • EU-medborgare och företag i EU ska få starta och driva näringsverksamhet i ett annat EU-land på samma villkor som inhemska näringsidkare.

EU har särskilda regler för utstationerad arbetskraft. Med det menas när ett företag sänder ut sin personal för att arbeta i ett annat medlemsland. Läs mer under länken till höger ”Utsänd av arbetsgivaren”.

Länderna får göra undantag

Det finns vissa undantag som tillåter medlemländerna att begränsa tjänstehandeln. Det gäller till exempel i fråga om myndighetsutövning. Medlemsländerna kan också begränsa den fria rörligheten med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Men begränsningen får inte leda till att ett land missgynnar andra länders företag i förhållande till sina egna.

Tjänstedirektivet gäller inte bemanningsföretag

I EU:s tjänstedirektiv finns regler för företag eller personer som vill etablera sig permanent eller tillfälligt utföra tjänster i andra medlemsländer. Direktivet gäller oavsett vem tjänsten säljs till. Tjänster som omfattas är till exempel byggtjänster, fastighetstjänster, biluthyrning och hotell.

Reglerna ska minska byråkratin och förenkla de administrativa kraven för företagen. Länderna får inte kräva att ett företag ska uppfylla vissa krav som de redan visat att de uppfyller i hemlandet. De får inte heller ställa krav på att personer måste bo eller vara medborgare i landet.

Enligt direktivet ska varje land ha en kontaktpunkt som informerar om regler för att driva tjänsteverksamhet och köpa tjänster. Den svenska kontaktpunkten är webbplatsen Verksamt.se, se länk till höger på sidan.

Tjänstedirektivet gäller inte alla typer av tjänster, till exempel inte för bemanningsföretag, transporttjänster eller tjänster som finansieras av skattemedel.

Post och sjukvård har särskilda regler

Det finns särskilda EU-bestämmelser för tjänster av allmänt intresse. Exempel på vad som kan räknas som sådana tjänster är sophämtning, post och sjukvårdstjänster. Medlemsländerna bestämmer själva vad som ska räknas som tjänster av allmänt intresse. Det är även länderna själva som ansvarar för att deras medborgare får sin sjukvård, sina sopor tömda och sin post levererad. EU får bara besluta om det är mer effektivt att göra det på EU-nivå än på nationell nivå.

Till skillnad från andra tjänster får medlemsländerna begränsa konkurrensen och handeln av tjänster av allmänt intresse. Men begränsningarna får inte vara större än vad som är absolut nödvändigt.

Länderna ska godkänna varandras finansiella lagstftning

På EU:s inre marknad ska det även vara fri rörlighet för finansiella tjänster. Med finansiella tjänster menas tjänster som tillhandahålls av banker, försäkrings-, värdepappers- och fondföretag.

EU:s inre finansiella tjänstemarknad bygger på tre grundprinciper:

  • Principen om en enda auktorisation – företag som har fått tillstånd att bedriva finansiell verksamhet i sitt hemland, ska även kunna bedriva liknande verksamhet i andra EU-länder utan ytterligare tillstånd.
  • Principen om hemlandstillsyn – myndigheterna i det medlemsland som har beviljat tillståndet har även huvudansvaret för tillsynen över verksamheten som företaget bedriver inom EU. Värdlandet måste lita på den kontroll som hemlandet utövar.
  • Ömsesidigt erkännande av medlemsländernas finansiella lagstiftning – krävs för att systemet med en enda auktorisation och hemlandstillsyn ska fungera. Därför har EU gemensamma grundläggande regler för bland annat tillståndsgivning och samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter.

Pengar och investeringar över gränserna

EU:s regler om fri rörlighet för kapital innebär att alla hinder mot kapitalrörelser och betalningar över gränserna är förbjudna. Det får inte finnas någon begränsning av hur mycket pengar en person får föra över eller ta med kontant till ett annat EU-land. Den fria rörligheten för kapital och betalningar gäller även mellan medlemsländerna och länder som inte ingår i EU.

Reglerna gäller också direktinvesteringar, det vill säga rätten att köpa företag och fast egendom, samt rätten att köpa eller introducera värdepapper. Medlemsländerna får behålla eventuella tidigare restriktioner mot länder utanför EU.

Medlemsländerna får inte införa restriktioner för kapitalrörelser och betalningar men de har rätt att kontrollera pengaflödet över gränserna. Därför kan en person eller ett företag behöva deklarera kapital som man flyttar över gränsen för att myndigheterna ska kunna hålla statistik över flödet. Länderna får också ingripa mot kapitalrörelser för att förhindra lagbrott när det gäller till exempel beskattning och för att förhindra penningtvätt.

Att köpa fastigheter inom EU

Investeringar i fast egendom omfattas av EU:s fria rörlighet för kapital. Det innebär att ett medlemsland i princip inte får hindra medborgare i andra medlemsländer från att köpa till exempel lantbruksfastigheter eller fritidshus på samma villkor som sina egna medborgare.

När länder har gått med i EU har de kunnat få undantag från denna huvudregel. Sverige kunde därför begränsa EU-medborgares fastighetsköp under fem år efter medlemskapet. Utländska medborgare kan numera fritt köpa alla typer av fast egendom i Sverige, även fritidshus.

EU kan inte reglera rätten till egendom. Det är helt medlemsländernas ansvar. Däremot ställer EU krav på att medlemsländerna inte diskriminerar andra medlemsländers medborgare gentemot sina egna.

Ordförklaringar

EU-medborgare

Den som är medborgare i ett EU-land är också EU-medborgare. EU-medborgarskapet ger vissa rättigheter, till exempel rätten att rösta i val till Europaparlamentet.

Läs mer om EU-medborgare

Fördrag

Ett fördrag är ett avtal mellan länder. EU-samarbetet bygger på ett antal fördrag som EU-länderna har kommit överens om. I fördragen finns reglerna för hur EU-länderna ska samarbeta.

Läs mer om Fördrag

Gemensamt betalningsområde

EU vill skapa ett gemensamt betalningsområde. Det innebär att samma villkor ska gälla för betalningar mellan EU-länder som för betalningar inom ett enskilt medlemsland.

Reglerna ska också gälla i de länder som inte har euro som valuta, däribland Sverige. De länder som inte har euro idag kan välja att låta sin egen valuta omfattas av reglerna för det gemensamma betalningsområdet. Sverige har valt att låta betalningar i svenska kronor omfattas av reglerna.

SEPA - Single European Payments Area

För att få till ett gemensamt betalningsområde har den europeiska bankindustrin lanserat SEPA - Single European Payments Area. Det är ett frivilligt branschinitiativ som innebär att bankerna enas om gemensamma regler och standarder. Ett exempel är att det införts en gemensam standard för betalkort med chip. 

Senast uppdaterad: 2014-09-15

Hade du nytta av denna information?

När du svarar på frågan ovan samtycker du också till att cookies används. Inga personuppgifter lagras. Mer om cookies.