Exempel

Sverige i EU-domstolen – så går det till

Ämne: Så styrs EU, Sverige och EU

Tvisten mellan EU-kommissionen och Sverige handlade om EU-direktivet om avloppsrening i tätorter. Hur skulle direktivet tolkas? Kommissionen hävdade att Sverige måste införa en allmän kväverening vid 141 reningsverk, medan Sverige menade att det gick att följa direktivet med andra tekniker. Det blev EU-domstolens uppgift att avgöra saken, eftersom den har sista ordet när det gäller att tolka EU:s lagstiftning.

Många engagerade i regeringens svar

Det är regeringen som ska försvara Sverige i EU-domstolen och både ministrar och jurister på Regeringskansliet blev engagerade i arbetet med fallet om avloppsrening. Regeringen hade två månader på sig att formulera Sveriges skriftliga svar på EU-kommissionens ansökan om stämning (så kallat svaromål). I svaromålet måste Sverige redovisa sin inställning till kommissionens påståenden samt alla viktiga fakta och argument som låg till grund för denna inställning.

Utrikesdepartementets rättsekretariat ansvarar för handläggningen av målen vid EU-domstolen och arbetade med denna fråga tillsammans med ansvarigt departement. I detta fall var det Miljödepartementet som involverades. Dåvarande EU-ministern Cecilia Malmström drog ärendet för de andra ministrarna, som gemensamt bestämde hur regeringen skulle agera.

Fem domare tog sig an målet

En tid efter att regeringen skickat sitt svaromål till EU-domstolen var det dags att förbereda sig för den muntliga förhandlingen. När Sverige ska uppträda i EU-domstolen sköts detta av jurister på Utrikesdepartementets rättsekretariat.

Vid EU-domstolen utsågs en avdelning med fem domare att handlägga målet, med domare Allan Rosas som ordförande. Dessutom fick generaladvokaten Juliane Kokott uppdraget att föreslå domstolen hur den skulle döma i fallet.

Rättegång på svenska med tolkning

En torsdag i februari 2009 var det dags för muntlig förhandling i EU-domstolen i Luxemburg. Eftersom målet rörde Sverige var rättegångsspråket svenska och det måste även EU-kommissionens ombud följa.

Men i rättegångssalen fanns, som alltid, tolkar som simultantolkade till andra språk. Domarna och generaladvokaten ställde sina frågor och kom med inlägg på olika språk.

Vid den muntliga förhandlingen gällde det för både Sverige och EU-kommissionen att föra fram de väsentligaste aspekterna och sina bästa argument. Men man måste fatta sig kort, för EU-domstolens regler säger att varje part bara har 20 minuter på sig.

Sverige medgav vissa brister

Kommissionen hävdade att Sverige bröt mot några av artiklarna i direktivet om avloppsrening och menade att Sverige måste införa en allmän kväverening vid 141 reningsverk i tätorter.

Sverige medgav att 37 av de 141 reningsverken inte klarade kraven som ställs i direktivet, men att övriga gjorde det på olika sätt. Detta hade regeringen också redan förklarat i det skriftliga svaromålet. Sverige menade att 68 av reningsverken hade en särskild teknik för kväverening som levde upp till de krav som ställs i direktivet och att de övriga 36 reningsverken inte behövde det.

Finland stödde Sverige

Finland stödde Sverige i detta mål och det finska ombudet framförde sin ståndpunkt vid den muntliga förhandlingen. EU-länderna har möjlighet att uttala sig i mål i EU-domstolen och stödja någon part i en tvist (så kallad intervention). Finland hade för övrigt blivit stämt av EU-kommissionen för samma sak.

Generaladvokaten höll med Sverige

Drygt en månad efter den muntliga förhandlingen kom generaladvokatens förslag. Hon gick på Sveriges linje. Men EU-domstolen är inte bunden av generaladvokatens förslag och det var därför ingen garanti för att domstolen skulle göra samma bedömning.

EU-domstolens dom gav Sverige rätt

Ungefär ett halvår senare, den 6 oktober 2009, meddelade EU-domstolen sin dom. Även den gick på Sveriges linje. Domstolen konstaterade att 37 reningsverk inte klarade kraven i direktivet, vilket Sverige även hade hållit med om. Men i övrigt ansåg EU-domstolen att kommissionens påståenden om att särskild teknik för kväverening krävdes vid alla de andra reningsverken inte stämde med EU-direktivet som kommissionens hänvisade till.

Domstolen beslutade att parterna skulle betala sina egna rättegångskostnader.

Bara få tvister går ända till EU-domstolen

EU-kommissionen bevakar att Sverige och alla andra EU-länder genomför de regler som EU har beslutat om. Om kommissionen anser att Sverige inte följer EU:s regler kan den inleda ett så kallat överträdelseförfarande mot Sverige. Det innebär att den kontaktar regeringen för diskussion och frågor.

I de flesta fall kommer kommissionen och regeringen överens på detta stadium. Bara i några få fall per år går EU-kommissionen vidare till EU-domstolen och stämmer Sverige för att bryta mot EU:s regler.

Senast uppdaterad: 2012-01-03